- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker /
7

(1869) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missljud. “Hvarför är den goda dum? Hvarför är den kloka
ond? Hvarför är allt en trasa?“ — Strax förut heter det:
De sågo berättarens mörknande panna allt mer lutas ned
emot hans hand. Långa dunkla lockar, som stilla
nedsjönko, skymde till största delen hans ögon; men något
i dem syntes som glimmade af ett länge återhållet djupt
vemod." I Ferrando Bruno, i Skaldens Natt är
vemodet stegradt snart sagdt till förtviflan. “Min själ var i
ångest, mitt sinne i sorg. Gränslösa frågor stodo upp
och tvifvel omhvärfde mig. Lifvet, verlden, evigheten,
tiden — allt satt i qval och vanmakt vid sidan af min
bädd. Ingenstädes sammanhang. Och glädje? Ingen. —
Konstens skapelser hugsvalade icke mitt hjerta. Dess form
att vara är ju icke rät. I ständiga slingringar går dess
sätt, falskhet är dess andedrägt och gift dess botten. —
Skall jag nödvändigt bedragas? och bedraga? — — Gud
— min Gud — detta är min sista bön till dig: låt
också mig få vissna och dö, som andra.“ — Bruno, ensam
speglande sig i källan, känner, lik Prometeus, en
rasande gam i hjertat. “O. svarta fasa, i speglande vattnet
blott sig sjelf han finner, omätliga bojan är hans eget
famntag, tomma djupet hans hem.“ — Nyromantikens
lifsinnehåll har här på fullt älvar gifvit sig luft.

Vi öfvergå till en ny jämförelsepunkt: den
estetiskt-kristliga hänförelse, som gifvit anledning till så mycket
koketteri och t. o. m. vunnit proselyter åt katolicismen.
Denna "Gott-seligkeit" framtonar äfven hos Almqvist i
mångfalldiga modulationer af temligen sliskig natur.
“Ljufligt är att tömma själens flod uti Guds hjertas flod.
Ljufligt är att glömma själens storm uti Guds sal så god.
Ljufligt är att drömma, huru guld omflyter hjertats blod.
— Ack, ni mina lönnars sus! så låter i Faderns hus.
Der tindra så blåa ljus; dit hem min håg allt står, dit
hem går jag i år. — Jesus Christus han är vår man;
som små blomster omkring honom stå vi. Evigt vilja vi
blomstra och dö vid Christi bröst.“ — Och kort före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:19:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/almquistny/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free