- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker /
11

(1869) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

figur, än Riddar Mauritz, kan väl knappast tänkas, trots
brinnande ögon och rysliga talesätt; ej ett spår af hvad
Vischer kallar det sublima i den onda viljan, eller med
andra ord af menniskoandens okufliga höghet sådan den
uppenbarar sig äfven hos en Macbeth. Påfundet med
begrafningen är rentaf narraktigt. “Nästan genomskinlig,
sade åskådarne hvarandra, att urnan var; ty man tyckte
sig omisskänligen varsebli att man skulle kunnat se
tvärtigenom den, om icke inne i urnan, under det
tillskrufvade locket befunne sig en varelse, som satt, stod eller
i krökt ställning stödde sig. Detta ökade allas förundran
— tills med en vild rysning åskådarne sprungo bort,
ropande: den inneslutna rör sig — hon lefver! lefver!“ —
Vi för vår del kunna icke deltaga i räddhågan, vår
stämning från början till slut skeptisk. Poesiens genius har
öfvergifvit sin förklarade gunstling, den konstnärliga
ironien har vändt sig mot förf. sjelf, den tillernade
tragedien — hatets, edens tragedi, eller hvad meningen kan
vara — har blifvit en tragikomisk persiflage af förf:s
egna afsigter.

Vi öfvergå till de dramatiska dikterna; ej heller här
förnekar förf. sitt skaplynne. I Svangrottan på Ispara
klingar ett outsägligt melodiöst språk; liksom burna på
tonernas vingar öfverlemnas vi åt känslornas fria lek, “allt
flyter“. Inom den genre, der frånvaron af allt objektift,
allt plastiskt[1] var en kardinaldygd, ett oupphinneligt
önskningsmål, måste detta lyriskt-romantiska sagospel
anses för ett konstverk af första ordningen, ett genialiskt
prejudikat mot dramats grundlagar. En vacker tanke —
kärlekens, försonlighetens idé — kastar sitt skimmer
öfver slutscenen. — Isidoros af Tadmor är en dialogiserad
legend, späckad med bibelspråk och sammansatt af mer


[1] Ingalunda vilja vi härmed frånkänna Almqvist den förmågan att just
plastiskt teckna sina figurer han så ofta ådagalagt. Någonting mera
åskådligt än t. ex. vissa scener i Kapellet, torde man ha svårt att finna. Så
lefvande framstår hela den lilla församlingen med sin unge själasörjare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:19:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/almquistny/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free