Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad Hegel kallar “det komiska subjektets oändliga
tillförsigt och saliga belåtenhet,“ men Ceraunus och Anastasia,
äfvenledes omvända af S:t Petrus, ge honom ej efter i
naivitet. Ett altare har blifvit upprest med gyllene
påskrift: “Till den högste Gudens Moder: till den Heliga
Jungfrun.“ En hymn skall till hennes ära uppstämmas;
man anropar till en början Eros, påminner sig dock att
den lilla guden ej mer fins till, lofvar Maria en fest med
anledning af Bebådelsen, men tar miste på Gabriel och
Ganymedes samt lofsjunger derpå “den store Pan“ —
Men icke blott i komiskt afseende är denna scen ett
mästerstycke; med ringaste benägenhet för vältalighet skulle
man derom kunna säga en hel hop vackra saker; vi
inskränka oss till att anföra några versar som synas oss
rika på välljud och poesi. “O Eros Chalepainos! — Ej
Eros nu du nämne, ej blidkas mer behöfver den grymme
kärleksguden; förvandlad, slut och offrad är Eros
Chalepainos. Ändock skall dig jag älska — Dig älska,
Anastasia. — — — Helleners namn du glömme; från thronen
Zeus har fallit, och slut är Ganymedes. — Nu hemta
Syrinx-pipan! Hetaira, du skall spela; när cittran jag
berörer, den store Pan skall lyssna. — Dock finnes Pan ej
mera. — Den åldrige, den store, den verldsomsjungne
Fadren, som skog och ängar älskar, han lefver han som lefvat,
och lefva skall Aionios; fast Pan ej mer han heter.“ — Ett
icke ovärdigt motstycke till Schillers Die Götter
Griechenlands, ehuru mindre utarbetadt, men också mindre
besväradt af mytologisk apparat, tyckes oss Almqvist ha
lemnat i dessa klangfulla strofer. — Mariakulten är ett
af hufvudföremålen för ironien i Marjam, Apostelen Pauli
stundom något svårfattliga dogmatik är ett annat; förf.
låter honom med den största salvelse framsäga den mest
be atta gallimatias. “Endels säger jag så. Fördenskull
säger jag till eder: gån in! När I derför gån ut, så säger
jag eder ännu icke: gån in! — Fem män gingo in genom
porten. Ja, säger jag eder, fyra voro de. När nu dessa
tre hade ingått, så satte de sig och sedan de begge två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
