- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker /
20

(1869) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ande, med ett ord, mot poesien. Den tänkare, vi redan flera
gånger tillåtit oss citera, har uttalat en djup sanning i de
enkla orden att poesi är “Seier over Verden“. Andens
herravälde öfver materien är en poesiens triumf; det fria, andliga
lifvet är en poetisk (= en skapad, en vunnen) existens. Med
denna öfvertygelse kan man häpna öfver den lefnadsfilosofi
som förkunnas af Almqvist, en så begåfvad skaldenatur. Den
falskt-religiösa fernissa, hvarmed sinlighetens tabernakel
här och der blifvit öfverstruket, gör ej anblicken trefligare.
Sara W. på sin moders graf framstår i en nästan
ohygglig dager. “’Min mor! min mor!’ utropade hon högt, ty
hon viste att ingen dödlig hörde henne här. Ett saligt
minne genomströmmade hennes hjerta dock dervid : ’jag har
uppfyllt din önskan, min mor! Din oaflåtliga förmaning
till mig har jag lydt, O, hvarest du nu är, gif mig din
välsignelse!’ — Om den aflidnas ande nu blickade
omkring på hvad här föregick, så skulle den der borta vid
sjelfva griften hafva kunnat skåda de svartklädde — —
men här under trädet till mera glädje för himmelen
knäböjde i en skön bild framtid och efterverld: denna bild
kunde vara för anden att med mera, att med oändlig
sällhet se. Himmelsk dygd, ren sedlighet, sann pligt
äro ofta ett okändt, misskändt, icke sedt. Dold stod
dottren, tyst i sin bön: menniskor sågo henne icke. En
svalkande vind gick öfver blommorna.„ — Strax härpå följer
slutet. En viss demonisk glädje visar sig hos den kyska
bruden. “Den sorg hvarom hon talade, satt som en fin
skymning omkring det öfversta af hennes ögon. Men
hvitögats emalj sken blåhvitt, såsom alltid förr, och
pupillerna glänste. ’Albert!’ sade hon. ’Går allt detta an,
Albert?’ Han svarade intet: blott såg. Men i hela
uttrycket af hans ansigte låg detta svar: det går an!“ —
Och detta skulle vara en förbindelse i lust och nöd —
nej icke i nöd. Hvad som åsyftades var just ett
preservatif mot lifvets sorger och på samma gång en garanti
för dess lustar. I sanning, ett oändligt fegt lif! — Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:19:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/almquistny/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free