Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse, Sara W:s maximer kunna väcka, är af uteslutande
patologisk natur. De äro, så att säga, det fulla utbrottet
af en idéernas kroniska sjuklighet, slutstenen af en
byggnad, skef liksom tornet i Pisa, men mindre varaktig.
Vi ha redan påmint om brefvet från Leonard, der en
fullkomligt emanciperad tärna beskrifver ett obehagligt
illamående “med en serafs röst, en daggblommas tårar.“
Columbine eller Historien om Dufvan från Skåne (med
motto: jag skall säga dig huru det är med dygden) kan
desslikes gälla såsom en bilaga. En lindrigast sagdt
ganska slipprig moral predikas der med den mest ogenerade
uppsyn i verlden. Ämnet är ej angenämt att fördjupa
sig i; svårt vore annars icke att anföra flera bevis på en
oren fantasi och slapp sedlighetskänsla. — Eget är, att i
detta sammanhang tänka tillbaka på Parjumouf, saga från
Nya Holland, så godt som förf:s förstlingsarbete, en
apoteos af qvinlig oskuld, af idealisk kärlek. Berättelsen är
högst enkel, ibland nästan barnslig, men en frisk
uppfattning af lifvet är rådande. En fager ungmö spelar
hufvudrolen, vinner en gammal oresonlig höfdings hjerta,
blidkar tvenne vilda, fiendtliga krigareskaror, sprider
lycka och glädje hvarhelst hon drar fram. „Då de gamle
konungarne gåfvo hvarandra det obrottsliga handslaget till
tecken af fred, då föll på engång hela den ena stammen
i den andres famn. En allmän försoning skållade genom
luften.“ — Det är inga småsaker som uträttas, men förf.
är ej ironiskt sinnad; möjligen yttrar sig å hans sida en
glad, skälmaktig förvåning, men utan ringaste elakhet. Han
liksom jublar med öfver oskuldens seger. Till slut säges:
“mig har det högligen roat, att uppteckna den lilla
Parjumoufs saga,“ och detta märker man granneligen. Det
är de första stegen i diktningens verld, allt är der så
nytt och underbart fängslande. Ett par och tjugo år
efter sin debut var lilla Parjumouf förvandlad till — Sara
Widebeck. Likheten är ungefär densamma som mellan
poesi och prosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
