Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
upp med ett vederqvickt uttryck i sitt strålande
gamla ansigte.
"Skall jag damma derinne också?" frågade Phebe
med en blick åt rummet innanför, hvilket fordom
äfven stod under hennes tillsyn.
"Nej, min vän, det vill jag helst göra sjelf;
men gå dit in om ni vilja, ingenting är förändrat
der. Jag får lof att gå och se till puddingen,’
svarade den gamla med en darrning af rörelse i
rösten, som gjorde äfven de sista orden rörande,
samt stultade derefter hastigt ut ur rummet.
De båda flickorna stannade på tröskeln, ty detta
var för dem ett heligt rum, och deras ögon skymdes
snart af kärleksfulla tårar, ty det föreföll dem alldeles,
som om den kära hädangångna ännu varit der. Solen
sken in på de gamla geranierna i fönstret; den gamla
länstolen med det hvita öfverdraget stod på sitt vanliga
ställe och der nedanföre de nötta tofflorna. Böcker
och sykorg, stickning och glasögon, allt låg som hon
hade lemnat det, och den ljufva stillheten, som alltid
brukade råda i detta rum, föreföll så naturlig, att
de båda flickorna ofrivilligt vände sina blickar till
sängen, hvarifrån tant Peace alltid brukat helsa dem
med ett leende. Men der fans intet mildt gammalt
ansigte på kudden nu, och dock gällde de tårar som
fuktade de blomstrande kinderna ej henne, som gått
bort, utan den gamla systern, som var qvar, ty allt
hvad de sågo talade så tydligt om den kärlek, som
öfverlefver döden och gör den ringaste sak skön
och helig.
En gammal nätt pall stod bredvid sängen, och
i den högt uppstaplade hvita bädden var det en liten
fördjupning på det ställe, der ett grått hufvud hvilade
en stund hvarje afton, medan tant Plenty läste de
böner, som hennes mor hade lärt henne för sjuttio
år sedan.
Utan att yttra ett ord stängde flickorna sakta
dörren, och medan Phebe på det noggrannaste sätt
ordnade tant Plentys rum, putsade och fiffade Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
