Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Inte för min egen räkning: tant Olara har
beställt flera, och hon: skall säkert gerna visa dig
dem, när hennes koffert kommer."
"Och du skulle inte ha begagnat dig af ett
sådant tillfälle, då du var der på platsen och hade
fullt upp med penningar! Hur kan- du älska din
onkel efter en dylik grymhet?" suckade Ariadne,
hvars ansigte uttryckte det djupaste medlidande.
Rosa såg ett ögonblick litet förlägen ut, men
strax derpå skrattade hon och sade, i det hon helt
godmodigt öppnade en låda med spetsar: "Onkel
förbjöd mig det visst inte, och Jag hade fullt upp
med penningar, men jag ansåg det riktigast att inte
slösa bort dem på sådana saker.’’
"Du kunde göra det och gjorde det ändå inte!
Det kan jag ej fatta!" och dervid sjönk Ariadne ner
i en stol, liksom om denna tanke helt och hålle
öfverväldigat henne.
"Jag tänkte verkligen i början göra det, ty det
kunde ju ändå vara rätt roligt för det ovanliga i
saken, och jag gick också och såg på några märk-
värdiga klädningar. Men de voro mycket dyra,
fasligt utgarnerade och alls inte i min smak, och så
brydde jag mig inte om dem, utan behöll i stället
hvad jag sätter bra mycket mera värde på än alla
pariserklädningar, som någonsin blifvit gjorda."
"Hvad i all verlden är det då?" frågade Ariadne,
i hopp, att hon skulle svara, att det var diamanter.
"Onkel Alecs aktning," svarade Rosa och blickade
tankfullt ned i kofferten, der det vackra porträttet
låg, som alltid skulle bli henne en påminnelse om
hennes seger öfver den qvinliga fåfängan, hvilken
ej allenast bibehöll åt henne utan äfven ökade onkel
Alecs aktning.
"Jaså!" sade Ariadne helt snopen och började
derefter undersöka tant Plentys spetsar, under det
att Rosa med leende min fortsatte sålunda, medan
hon gräfde i en annan koffert:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
