- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
49

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

gamla lefnadssättet är det bästa. Jag villfgöra detta,
och kan jag göra det bättre, än genom att börja
föra samma lefnadssätt som alla andra flickor? blott
för en kort tid," tillade hon, då hon såg, att onkeln
blef helt allvarsam.

Han var verkligen sviken i sina förhoppningar,
dock erkände han inom sig, att denna önskan var
helt naturlig, och inom ett ögonblick insåg han, att
en pröfning af detta slag nog kunde ha sina fördelar.
Likväl fruktade han för detta försök, ty han hade ämnat
noga välja hennes umgänge och försöka bibehålla
henne obesmittad af verlden så länge som möjligt,
liksom så mången annan öm fader och förmyndare
hoppats. Men för Rosa, liksom för alla Evas dött-
rar, föreföll den förbjudna frukten skönare än någon
annan i hennes trädgård, och frestelsen att åtmin-
stone få smaka helt litet derpå var allt för lockande.
Derföre, när hon ifrån sin barndoms säkra fristad
blickade ut i den fullvuxna qvinnans verld, der hon
snart skulle gå att intaga annan plats, erfor hon
plötsligen en liflig önskan att lära känna denna verlds
nöjen, innan hon iklädde sig dess ansvar; och hon var
alllför uppriktig för att söka dölja denna sin önskan.

"Nå väl, min vän, försök det, om du så vill,
men tag bara vara på din helsa, var måttlig i din
glädje och laga, att du ej förlorar mera än du vin-
ner, såvida detta är möjligt," tillade han helt sakta,
under det han bemödade sig att tala gladt och ej se
orolig ut.

"Jag vet, att det är mycket narraktigt, men,
onkel, jag vill så gerna vara en riktig fjäril en liten
tid och se hur detta behagar mig. Du vet, att jag
ej kunde undgå att se ganska mycket af lifvet i stora
verlden, när vi voro ute och reste, ehuru vi ej lefde
med i den, och här hemma berätta flickorna mig om
alla möjliga nöjen, som komma att ega rum denna
vinter; derföre, om du inte alldeles föraktar mig för
denna min idé, så skulle jag så gerna vilja deltaga
deri någon tid.

Alcott, Rosa. II. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free