Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
dessa flickor, och taga dem för hvad de äro värda,
som du råder mig; men genom att jag blifvit bedra-
gen på dem har jag också blifvit misstänksam emot
andra, och detta är förskräckligt. Om jag inte skall
lita på menniskor, så är det väl bra mycket bättre,
att jag håller mig för mig sjelf och förblir lycklig.
’Jag tål inte intriger och hemliga planer!”
Rosa talade häftigt och slet och ryckte så på
silkesändan, som hon höll på att sy med, att den slut-
ligen gick af, ty allt under det hon talade öfvergick
bedröfvelsen så småningom till vrede.
«Ack, det fins således ännu ett annat törne.
Låt oss rycka ut det, och sedan skall jag kyssa det
sårade stället, som jag brukade göra, när du var barn ’
och jag tog ut stickor ur de stackars fingrarna, som
du nu sticker sönder så obarmhertigt med nålen,"
sade doktorn, ifrig att bota sin älsklingspatient så fort
som möjligt.
Rosa skrattade, men rodnaden blef allt högre på
hennes kinder, då hon svarade med en behaglig-
blandning af jungfrulig blyghet och naturlig öppenhet."
«Tant Clara plågar mig genom att varna mig
för nästan alla de unga män jag sammanträffar med,
och säger, att de blott vilja åt mina pengar. Detta
är ju förfärligt, och jag vill alls inte höra på henne
men jag kan ändå inte låta bli ätt tänka derpå ibland,
ty de äro verkligen mycket vänliga emot mig, och
jag är inte så egenkär, att jag tror det är för min
skönhets skull. Det är väl dumt af mig, förstås, men
jag vill så gerna tro, att jag är något mera än blott
en arftagerska."
Den lilla darrningen märktes åter i Rosas röst
vid de sista orden; och Dr Alec suckade, då han såg
detta nedslagna ansigte, hvilket uttryckte all den oro,
som öppna och redbara karaktärer känna, när tvif
let först stör deras lugn och grumlar det oskyldiga
förtroende, som de ännu egå qvar från barndomen.
Han hade väntat detta, och han visste, att hvad den
unga flickan helt nyss börjat gifva akt på och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
