- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
69

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Jag gör det, ty du kanske tycker, att du bör befalla
mig att göra ett godt parti, och då måste jag na-
turligtvis lyda," tillade hon, försökande att se ödmjuk
och undergifven ut.

"Ja, för all del, berätta mig allt. Bevarar Jag
inte alltid dina hemligheter och ger dig de bästa råd,
som ett mönster för alla förmyndare? Du måste ju

ha en förtrogen och hvar skulle du väl kunna finna
en bättre?’’

"Ingenstädes, onkel, och derföre skall jag säga
dig allt, utom namnen. Det är bäst att jag är för-
sigtig, ty jag är rädd, att du skall bli rasande, du
blir det ibland, när folk retar mig," började Rosa,

47 UTP FELET RPG pe

lifvad af tanken på att få ett litet förtroligt samtal

med onkeln, ty han hade hållit sig mycket på af-
stånd på senare tiden.

"Du vet, att våra idéer äro något gammalmodiga ;
jag var derföre ej beredd på, att de unge männen
skulle. komma och fria till mig vid alla tider och på
alla orter, utan annan förberedelse än några ömma
leenden och smickrande artigheter. Jag hade alltid
trott, att sådant der skulle vara mycket intressant
och egendomligt, för att inte säga rörande; men så
är visst inte fallet, utan Jag skrattar i stället för att
gråta, är förargad i stället för glad, och glömmer
alltsammans snart.

Kan du tänka dig, onkel, att en toker friade
till mig, när vi blott hade sett hvarandra en fem sex
gånger. Men han hade förskräckligt många skulder,
så detta kan kanske förklara saken,"

"Jag vet hvem du menar, och jag väntade det
nästan af honom," anmärkte doktorn med en ryck-
ning på axlarna.

"Men du ser jua och vet allting, då tjenar det
väl ej till någonting att jag fortsätter, eller hur,
onkel?«

"Jo, gå på du bara! hvem är det mera? Jag
skall inte en gång försöka att gissa."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free