Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna något att sysselsätta sig med, liksom de öfriga,
att ej göra det till sitt lifs uppgift att blott ständigt
hänga henne i hälarne. Familjen var van vid hans
sätt och vanor, och det tycktes vara en vänskaplig
öfverenskommelse ibland de andra gossarna, att Char-
lie skulle ha en viss rättighet till det bästa af allting; |
ty för dem var han ännu alltid Prinsen, blomman i
samlingen, som med tiden skulle bli en heder för nam-
net Campbell. Ingen visste dock på hvad sätt detta
skulle ske, ty, ehuru rikt begåfvad han vår, visade
sig intet särskildt anlag, ingen viss sträfvan, och de
äldre började betänkligt skaka på hufvudet, då, oaktadt
alla löften och planer, det afgörande ögonblicket för
handling och verksamhet aldrig inträffade.
Rosa såg allt detta och önskade att kunna in-
gifva sin ståtliga kusin några manliga planer och för-
hoppningar, som skulle tillvinna honom aktning så
väl som beundran. Men hon fann detta mycket svårt,
ty ehuru han hörde henne med orubblig godmodig-
het och erkände sina fel med en förtjusande upp-
riktighet, så hade han dock alltid något argument,
någon ursäkt eller förklaring att framställa, och ned.
tystade lenne sålunda inom några minuter, ehuru han
visst ej lyckades öfverbevisa henne, att hon hade orätt.
På senare tiden hade hon tyckt sig observera,
att han ansåg hennes tid och tankar såsom uteslu-
tande tillhörande honom, samt att han nästan blef
förargad när någon annan närmade sig henne. Detta
förtretade henne och kom henne på den tanken, att
hennes vänskapliga intressen och bemödanden blefvo
missförstådda af honom samt oriktigt tolkade af tant
Clara, hvilken hade varit i högsta grad ifrig, att
Rosa skulle "begagna sitt inflytande öfver den kära
gossen," ehuru den ömma modern aldrig tålde någon
inblandning i hennes pligter hvad sonen angick.
Detta oroade Rosa, som tyckte sig ha fallit i en
Snära; ty ehuru hon erkände för sig sjelf, att Char-
lie var den mest intagande af kusinerna, var hon dock
Aleott, Rosa. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
