Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
"Ja, det är verkligen en nedslående syn, min
kära Steve, men i det hela taget, göra vi visst klo-
kast i att låta honom gå sin egen väg, och jag tror,
att vi en gång skola få skäl att vara stolta öfver
honom, ty han vet mera än vi alla andra tillsam-
mans. Hör på honom bara, och hon tystnade för
att lyssna till den ström af lärdom och vältalighet
som ånyo flödade från Macs läppar.
"Ah, det är förskräckligt! Låt oss för all del gå
härifrån, innan det kommer till ett nytt utbrott, an-
närs försäkrar jag dig, att vi bli förvandlade till sili-
kater och isometriska krystaller, innan vi veta ordet
af," hviskade Bteve, gripen af fasa; och så flydde
de undan det hagel af svårfattliga ord, som susade
kring deras öron, och lemnade Mac att roa sig på
sitt eget vis.
Men när Rosa var färdig att fara hem och Såg
sig om efter sin kavaljer, så var han ingenstädes till
finnandes; ty professorn hade begifvit sig af, och
Mac- med honom, så fördjupad i något nytt ämne, att
han helt och hållet glömde sin kusin, och begaf sig
helt lugnt hem, under fortfarande reflekterande öfver
geologiens ännu förborgade hemligheter. Man kan
lätt föreställa sig Rosas känslor när hon gjorde denna
mindre angenäma upptäckt. Hon var både förargad
och road; det var så likt Mac att gå drömmande sin
väg och lemma henne åt sitt öde. Och det var då
ej något så särdeles hårdt öde heller, ehuru Steve
visserligen redan hade följt Kitty hem, innan Macs
försvinnande blifvit upptäckt; men Mrs Blish var
blott alltför glad att få taga den öfvergifna unga da-
men under sitt beskydd, och föra henne hem.
Rosa satt och värmde sina fötter och drack sin
chokolad, som Phebe alltid hade i ordning åt henne —
ty hon deltog aldrig i snupéer — då plötsligen en
häftig knackning hördes på fönstret, hvarifrån ljuset
strömmade ut, och Macs röst sakta hördes bedja, att
han måtte bli insläppt "bara på ett enda ögonblick",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
