Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
"Nästa gång! ’Du vill då verkligen förlåta mig
och pröfva mig ännu en gång, så att jag kan få till-
fälle att bevisa, att jag inte är en fullkomlig narr?"
utropade Mac och omfamnade pelsen med rörelse.
"Ja, visst vill jag det; och långt ifrån att anse
dig för en narr var jag i högsta grad förvånad öfver
din lärdom i afton, och sade just till Steve, att vi
kunna vara stolta öfver vår filosof.’’
<Åt skogen med lärdomen! Jag skall visa dig
att jag inte är en bokvurm utan lika mycket karl,
som någon af de andra; och sedan kan du få vara
stolt eller ej, hur du behagar!" utropade Mac, med
en trotsig böjning på hufvudet, så att glasögonen hop-
pade ned från -hans näsa, då han i detsamma tog sin
hatt och begaf sig af.
Ett par dagar derefter kom Rosa för att helsa
på tant Jane, hvilket hon alltid pligtskyldigast gjorde
en eller två gånger i veckan. Då hon gick upp för
trappan, hörde. hon ett besynnerligt ljud i förmaket
och stannade ofrivilligt för att lyssna.
«Ett, två, tre, stryk på foten! Ett, två, tre,
vänd! Nå, gå på! ropade en röst otåligt.
Ja, det är mycket lätt att säga ’gå på’, men
hvad tusan skall jag göra med mitt venstra ben, när
jag vänder och stryker med det högra?" frågade en
annan, andfådd och bekymrad röst. |
Derefter fortfor hvisslandet och stampandet ännu’
värre än förut, och Rosa, som igenkände rösterna,
tittade igenom den halföppna dörren och såg en syn
så löjlig, att hon var nära att qväfvas af skratt.
Steve, med en röd bordduk fästad kring lifvet, hvi-
lade med ena armen emot Macs skuldra och dansade
i god takt efter den melodi, han hvisslade, ty "sprät-
ten” var mästare i den sköna konsten och var stolt
öfver denna sin skicklighet. Mac, med glödande kin-
der och alldeles yr i hufvudet, höll brodern kring lifvet
under fåfänga försök att föra honom omkring hela
rummet, utan att insnärja sina ben i bordduken,
trampa sin dam på fötterna eller komma i kollision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
