Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
"Jag kan visserligen aldrig bli en fulländad
salongskavaljer, såsom Sprätten här; jag skall dock
göra mitt bästa. Men det säger jag, att finge jag
välja, så nog ginge jag bra mycket hellre omkring
på gatorna med ett positiv och en markatta,’’ svarade
Mac med förtviflan.
"Jag tackar så mycket för komplimangen," sva-
rade Rosa med en djup nigning, och Steve utropade:
Nå, det var mycket artigt!" med en ton, som,
ehuru för sent, påminde den arme Mac, att Rosa ju
hade valt honom till sin riddare.
"O himmel, nu har jag ju åter förplumpab mig,’’
utropade Mac och, kastande bort tidningen med en
åtbörd af komisk förtviflan, gick han med långa steg
emot dörren, högtidligt deklamerande dessa Cas-
sandras ord:
"Ve, ve, o jord! o Apollo! Nu vill jag dö, jag
vill nalkas Hades portar bedjande till gudarne att
de måtte gifva mig dödsstöten!<
Sjunde kapitlet,
Phebe.
Under det att Rosa gjorde sina upptäckter och
hade sina erfarenheter, egde samma förhållande rum
med Phebe, fastän på ett mera lugnt och stilla sätt.
Men, ehuru de vanligen gjorde hvarandra sina med-
delanden under en liten téte-å-téte hvarje afton, innan
de gingo till sängs, så fans det dock vissa ämnen,
som aldrig blefvo nämnda, och sålunda hade hvar
och en af dem en liten verld för sig, i hvilken ej
en gång vänskapens öga fick blicka in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
