Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACT
115
Phebe, hvilken satt strax bredvid i sin låga stol,
sysselsatt men tyst; ty hon försökte alltid att göra
sig obemärkt, när Rosa var närvarande, och var ofta
riktigt ledsen åt, att hon var för stor, för att kunna
göra sig osynlig. Hvad Archie än månde tala om,
så såg han dock alltid de glänsande svarta flätorna
på andra sidan bordet, den blomstrande kinden, den
hvita halsen och de långa mörka ögonhåren, som då
och då slogos upp och visade ett par ögon, så djupa
och milda, att han ej länge vågade blicka in i dem.
Till och med synålens raska fart upp och ner tjusade
honom, den lilla broschen, som höjdes och sänktes
med hennes lugna andetag, den enkla slätsöm, hon
sysselsatte sig med, och det ordningsfulla sätt hvarpå
hon hopsamlade de afklippta trådändarna och stoppade
dem i en liten påse, — allt slog an på Archie. Han
talade sällan med henne, vidrörde aldrig hennes sy-
korg, ehuru han utan skonsamhet ref om i Rosas,
när han behöfde en sax eller ett band; han vågade
blott högst sällan erbjuda henne någon af de vackra
och märkvärdiga saker, som kommo med fartygen
från Kina. Han satt blott och tänkte på henne; han
inbillade sig, att detta var hans hvardagsrum, detta
hennes sybord, och att de båda sutto der allena, en
lycklig man och hustru, .
Vid sådana tillfällen brukade han vanligen öfver-
väldigas af en liflig önskan att på ett häftigt sätt
gifva luft åt sina känslor, och han måste derföre taga
sin tillflykt till ett annat slags berusning. Han före-
slog således vanligen, att man skulle få höra litet
musik, och delta stundom så plötsligt, att Rosa ofta
afbröt sig midt i en mening och såg på honom, hvar-
vid hon förvånades öfver att möta en så besynnerlig
och upprörd blick i de vanligen så lugna grå ögonen.
Då brukade Phebe vika ihop sitt arbete och gå
till pianot, glad att få gifva luft åt det själslif, hvil-
ket hon ej tycktes ha förmåga att uttrycka annat än
genom sång. Rosa följde henne vanligen, för att
ackompagnera henne, och Archie, dragande sig till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
