Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
baka till en viss mörk vrå, der han kunde betrakta
Phebes ansigte under det hon sjöng, öfverlemnade sig
för en stund åt en obegränsad hänryckning. Phebe
sjöng aldrig så väl som vid dessa tillfällen: ty denna
vänskapliga och välvilliga atmosfär var för henne såsom
solskenet för lärkan; anmärkningarna voro få och
milda, berömmet hjertligt och frikostigt, och hon lät
hela sin själ utgjuta sig, liksom bäcken brusar fram,
när dess källa blir allt för full.
Phebe var alltid vacker och af en frisk och ståt-
lig kroppsbyggnad; men i sådana ögonblick som dessa,
strålade hon af denna inre skönhet, som uppfyller en
mans hjerta med helig beundran för det ädla och
ljufva som finnes hos en god qvinna. Intet under då,
att den mest intresserade åskådaren af denna lilla
tafla blef allt mer och mer förälskad för hvarje afton.
Rosa upptäckte snart verkliga förhållandet, och
hade på senare tiden börjat förefalla sig sjelf unge-
färligen såsom den mur, genom hvars remnor Pyra-
mus förklarade sin kärlek för Thisbe. Hon blef litet
förskräckt, sedan road, derefter bekymrad, såsom all-
tid qvinnor bruka bli af dylika saker. Hon sade
ingenting, utan väntade, att Phebe skulle tala först;
men Phebe förblef tyst, hon tycktes betvifla verkliga
förhållandet, tills det var omöjligt att tvifla längre;
då vaknade plötsligen en fruktan hos henne, att hon
gjort något orätt, och hon begagnade hvarje tillfälle
som erbjöd sig, för att aflägsna sig från "flickornas -
hörn," såsom den ofvannämnda platsen kallades.
Den förestående konserten erbjöd förträffligt till-
fälle dextill, och den ena aftonen efter den andra
smög hon sig bort, för att öfva sina sånger der uppe,
under det Archie satt och stirrade helt tröstlös på
den öfvergifna sykorgen och det stängda pianot.
Rosa hade medlidande med honom och önskade att
få tillhviska honom ett tröstande ord, men hon kände
sig blyg — han var så tyst och sluten; och -så lem-
nade hon honom att sjelf sköta säken, öfvertygad att —
en kris snart skulle inträffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
