- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
120

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 I

Rosa sade ingenting, men tryckte deltagande

Archies hand under sin teaterkappa; ty hans armar
voro nu ej mera korslagda öfver bröstet, sedan spän-
ningen var öfver, utan den ena handen hvilade på
hans knä, under det han med den andra aftorkade
sin heta panna med ett uttryck af lättnad.

De vänner, som omgåfvo dem mumlade artig-
heter, som saknade uppriktighet och låtsade mycken
förtjusning och öfverraskning öfver Miss Moors "för-

träffliga skola," "utmärkta enkelhet" och "obestrid-

liga talang." Men främlingar kritiserade obehindradt,
och Rosa var så förargad öfver några af deras an-
märkningar, att hon ej kunde lyssna till något af
hvad som vidare uppfördes, ehuru en vacker ouver-
ture spelades, en man med en präktig basröst vrå-
lade fram en aria, och barnen ånyo sjöngo en liflig
melodi, hvars refräng: "Tra, la, la,” tycktes vara en
välkommen lättnad för de små tungorna, som ej voro
vana. vid en så lång overksamhet.

’sJag har ofta hört, att gqvinnornas tungor sitta
fast på midten och kunna röra sig på båda sidorna,
och nu ser jag att så verkligen är förhållandet," hvi-
skade : Charlie, sålunda försökande att muntra upp
Rosa litet, genom att visa henne den löjliga effekten
af omkring sjuttio små vidöppna munnar.

Rosa skrattade och lät honom fläkta henne,
såsom han gjort en lång stund, i det han lutade sig
fram från sin egen plats, bakom henne, och betrak-

tade henne med den ömma blick, som han alltid an-.

tog, då de voro i större sällskaper; men hon lät dock
ej lugna sig, och fortfor att med vredgade blickar
betrakta den korpulente mannen till venster om henne;
som hade vågat yttra med en axelryckning, då han
läste Phebes nästa nummer på programmet: "Denna
unga qvinna kan inte sjunga denna italienska aria,

mer än hon kan flyga, och de borde inte låta henne 4

försöka det.”
Phebe försökte det dock, och förvånade den tjocke

mannen genom att sjunga den storartadt; ty medve-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free