- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
128

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

"Du skulle ha låtit oss vara i din närhet och
uppmuntrat dig. Jag är rädd, att du är mycket
stolt, min Jenny Lind."

"Det måste jag: vara, ty stundom tycker jag,
att jag ej har något annat, som kan hålla mig uppe,"
svarade Phebe, och stannade tvärt, af fruktan att
hennes röst skulle: förråda henne, om hon fortfor. Ett
ögonblick derefter frågade hon, i en ton som lät
nästan hård:

"Du tyckte således, att jag gjorde det bra i
qväll?"

"Det tyckte: de alla, och de voro så förtjusta,
att de ville följa med hit allesammans, för att säga
dig, huru bra de tyckte att det var. - Men jag bad
dem låta bli det, emedan jag visste, hur trött du
skulle. vara. Kanske var detta dumt gjort af mig,
och kanske hade du tyckt mera om att ha allesam-
mans omkring dig än bara mig?"

"Nej, det var det snällaste och bästa duw kunde
göra, och hvad skulle jag väl kunna tycka mera om
än just "bara dig’, min älskling?"

Phebe gaf henne sällan denna benämning, och
när hon någon gång gjorde det, inlade hon hela sitt
hjerta i det lilla ordet och gjorde det derigenom;så ömt
och uttrycksfullt, att Rosa ansåg det för det allra
ljufvaste ord i verlden, näst onkel Alecs min lilla
flicka. Nu Jät det nästan passioneradt, och Phebes
ansigte såg helt tragiskt ut, då hon såg ned på Rosa.
Det var nu alldeles omöjligt att längre visa sig okun-
nig om saken, och Rosa sade derföre, smekande
Phebes kind, hvilken nu brann i feberrodnad:

"Nå, så skjut mig då ej ifrån dig, om du har
något bekymmer, utan låt mig dela det med dig,
liksom jag låter dig dela allt hvad jag har på mitt
hjerta."

Nå väl, min kära Rosa! vi måste skiljas, till
och med förr än vi ämnat.”

<Hvarför det, Phebe?’

"Emedan — Archie älskar mig!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free