Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
dig, han älskade, och då jag såg, att han så gerna
hörde mig sjunga, trodde jag, att det var derföre,
att du ackompagnerade mig; och sålunda gjorde jag
mitt bästa, och gladde mig åt, att du skulle bli lyck-
lig. Men hans ögon förrådde honom; då insåg jag,
hvad jag hade gjort och blef förskräckt. Han sade -
dock ingenting, och sålunda trodde jag, att han insåg,
att jag ej var den qvinna, som passade till hustru
åt honom, — hvilket ju äfven är sanna förhållandet,
— och att han derföre ej ville fria till mig. Detta
var ju mycket riktigt; jag var glad deråt, och ändå
var jag stolt och ehuru jag ej fordrade eller hoppa-
des någonting, så ville jag dock, att han skulle inse,
att jag hade aktning för mig sjelf, visste hvad som
var min pligt och kunde uppfylla den så väl som
han. Jag höll mig undan, jag föresatte mig att be-
gifva mig bort så fort som möjligt, och beslöt att sjunga
så väl på denna konsert, att han ej skulle behöfva
skämmas för stackars Phebe och hennes enda talang."
"Det var då detta som gjorde dig så besynner-
lig, som förmådde dig att afslå hvarje liten hjelp å
vår sida, så att du till och med nödvändigt ville gå
in alldeles ensam?" frågade Rosa, som nu kände sig
ganska säker angående tillståndet af Phebes hjerta.
"Ja, jag ville göra allt sjelf och ej ha någon, —
icke en gång min allra bästa vän — att tacka för
det ringaste af min framgång, om jag hade någon.
Detta var illa och dåraktigt tänkt af mig, och jag
blef också straffad genom detta första förskräckliga
nederlag. Ack jag var så rädd! Jag kunde knappast
andas, och det gick omkring för ögonen på mig, så
att jag nästan ej visste hvar jag var; och denna
mängd ansigten tycktes vara mig så nära, att jag ej
vågade se på dem. Om inte klockan hade varit, så
vet jag sannerligen inte, hur det hade gått med mig;
och när jag slutat, utan ringaste aning om hur jag
sjungit, då sade mig en enda blick på ditt bedröfvade
ansigte, att jag helt och hållet hade misslyckats.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
