- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
136

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

väl uppfostrad, sedan vi gjort allt hvad vi kunnat,
för att hon skulle blifva det."

Barn, du förstår ej ännu sådana saker; men du
bör veta din pligt emot din familj och göra allt hvad
du kan, för att bibehålla namnet lika ansedt, som
det alltid har varit. Hvad tror du väl, att vår saliga
stammoder, Lady Margret, skulle säga om att vår
äldsta gosse toge sig en hustru från fattighuset?"

Vid dessa ord blickade Miss Plenty nästan ängs-
ligt upp på ett af de gamla porträtter, hvarmed väg-
garna i hennes rum voro prydda, liksom om hon ville
bedja om tillgift hos den stolta matronan med det
stränga amnsigtet, som stirrade tillbaka på henne under
den besynnerliga hårklädsel, som var upptornad på
hennes hufvud.

<Pftersom Lady Margret är död för omkring

två hundra år sedan, frågar jag ej ett grand efter, .

hvad hon skulle säga; i synnerhet som hon ser ut
som en mycket inskränkt och högmodig fru. Men
jag frågar mycket efter hvad Miss Plenty Campbell
säger, ty Aon är en förståndig, ädel och god qvinna,
som ej skulle vilja skada en fluga, mycket mindre
då en god och trogen flicka, som har varit en syster
för mig. Inte sant? sade Rosa bevekande, ty hon
visste mycket väl, att denna, den äldsta af tanterna
mer eller mindre inverkade på alla de andra.

Men Miss Plenty hade nu satt på sig mössan,
och kände sig följaktligen dubbelt så vigtig som förut;
hon gaf ’den ett visst krigiskt utseende, genom att
sätta den mycket högt, skakade derefter beslutsamt
på hufvudet, slätade ut sitt styfva förkläde och stod

"så färdig och rustad till strid.

Jag skall göra min pligt, Rosa, och vänta det
samma af andra. Säg ingenting mera nu. Jag skall
öfverväga saken i mitt sinne, ty det har kommit
öfver mig så plötsligt och fordrar mogen öfver-
läggning."

Och med dessa ovanligt högtidliga ord tog hon
sin nyckelknippa och skyndade ut, lemnande fritt åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free