- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
144

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

"Har du nu tröttnat på att roa dig, min
flicka?" frågade Dr Alec, stannande i sin. promenad
upp och ned i rummet, för att se på henne med denna
strålande blick, som hon tyckte så mycket om att
framkalla hos honom,

"Nej, onkel, och detta är just det sorgliga i sa-
ken; men jag har beslutat mig för att höra upp, me-
dan det ännu är tid, ty jag. är öfvertygad om, att
det ej är nyttigt för mig. Jag har haft några myc-
ket allvarliga | tankar på senare tiden; ty sedan
Phebe; for bort, har jag ej haft lust för något roligt:
det är således en ganska passande tidpunkt att sluta
upp med mitt gamla lefnadssätt och börja på; nytt,"
sade Rosa, tagande hans arm och vandrande vid
hans sida.

"Mycket passande! Nå, hur ämnar du finna

’ ersättning för saknaden ?’" frågade hon, mycket belåten.

"Genom att blifva lika oegennyttig, modig och
god som hon,’. och Rosa tryckte ömt brefvet till sitt
hjerta, ty Phebes styrka hade ingifvit henne en liflig
önskan, att kunna vara lika sjelfständig. "Jag äm-
när nu. börja, att lefva ett lika allvarligt lif som hon,
ehuru jag tror, att det blir mycket svårare för mig
än för henne; emedan hon står alldeles ensam och
har sin bana utstakad för sig. Jag är ju blott en
helt vanlig flicka med en mängd slägtingar att råd-
fråga vid minsta företag, och så denna förskräckliga
förmögenhet, som hänger liksom en qvarnsten om-
kring min hals och hotar att neddraga mig till jor-
den, om jag skulle; försöka att lyfta mina vingar.
Det är ett hårdt öde, onkel, och jag blir nedslagen
bara jag tänker derpå," suckade Rosa, alldeles ned-
tyngd af sina rika gåfvori +

"Stackars olyckliga barn! på hvad sätt kan jag
väl hjelpa dig?" sade Dr Alec, på samma gång skäm-
tande och deltagande och klappande den lilla handen,
som hvyvilade på hans arm. |

"Skratta inte åt mig, onkel, ty jag vill verk-
ligen allvarligt försöka att bli en bra flicka. Först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free