Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Charlie observerade den ovanliga mildheten i
dessa ögon, som aldrig sågo ovänligt på honom, trodde
att den hade mera att betyda än verkligen var fal-
let och svarade äfven han med ovanlig värme:
«Ja, min älskling, det skall jag!”
Den glöd, som hade uppstigit i hans ansigte ka-
stade sitt återsken på henne, ty i detta ögonblick
föreföll det henne långt ifrån omöjligt att älska denna
kusin, som så gerna lät leda sig af henne, och som
så väl behöfde någon vid sin sida, som hjelpte
honom att bli en ädel man. Denna tanke kom och
for med pilens snabbhet; men den förorsakade henne
en häftig hjertklappning, liksom om den gamla vän-
skapen varit nära att öfvergå till en varmare känsla,
och hon tyckte sig plötsligen ha påtagil sig ebb stort
ansvar, som hon ej känt förut. Lyssnande till denna
impuls, sade hon, halft på skämt halft på allvar:
«Om jag i dag bär armbandet, för att komma
ihåg dig, så måste du bära denna till minne af ditt
löfte."
«Och af dig,’ hviskade Charlie, i det han böjde
sig ned och kysste handen, som fästade en liten
hvit ros i hans knapphål.
Just i detta intressanta ögonblick hörde de; att
någon besökande kom in genom dörren till förmaket,
dit tant Plenty försigtigtvis dragit sig tillbaka. Rosa
var glad åt detta afbrott, ty då hon ännu icke alls
var säker på sitt hjertas tillstånd, var hon rädd att
låta ett flyktigt intryck föra sig för långt. Men
Charlie, som var öfverbygad, att ett högst gynsamt
tillfälle gått förloradt, betraktade den nykomne med
en allt annat än vänlig blick och aflägsnade sig åter
hviskande:
«Farväl, min Ros, jag skall tilta in i afton och
se hur det står till med dig efter dagens mödor.’
Derefter gick han, och med en så kall nickning åt
den stackars Fun See,7att den vänlige kinesen fruk-
tade, det han, utan att veta det, dödligt sårat honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
