- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
164

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

kars Charlie. | Nu svarade du så, som jag hoppades,
att du skulle svara, och jag är stolt öfver min flicka!"

Vid dessa ord strök han tillbaka hennes hår och
kysste henne på pannan med ömt allvar och en blick,
som gjorde. henne mera stolt, än om hon: blifvit belö-
nad med: en tapperhetsmedalj.

Här blefvo de afbrutna at tant Plenty, som ropade
åt dem att komma ned, och så började dagens syss-
lor. Men detta korta samtal visade Rosa hvad hon
hade att göra och gaf henne förmåga dertill; ty det

kom henne att tänka på hvad man är skyldig sig”

sjelf, då man älskar, så väl som vid alla andra stora
erfarenheter man gör i lifvet.

Hon hade god tid till att göra reflektioner den
dagen, ty alla hvilade ut efter gårdagens mödor och
festligheter; och hon satt ensam i sitt lilla rum och
gjorde upp planer för det nya året, så fulla af goda
gerningar, ’stora framgångar och romantiska tilldra-
gelser, att det hade varit storartadt, om hälften deraf
gått i fullbordan. Det var emellertid en stor för-
ströelse för henne och förkortade de långa timmarna
af hemlig längtan efter det ögonblick, då Charlie
skulle komma och hemlig fruktan för det första mö-
tet: Hon var fullt öfvertygad, att han skulle vara
nedtyngd af blygsel och samvetsqval, och en strid
egde rum inom henne emellan det medlidande hon ej
kunde låta bli att hysa och det ogillande hon måste
visa honom. ’ Hon föresatte sig att vara mild men
allvarlig; att förebrå, men äfven trösta och att be-
gagna sig af det gynnsamma ögonblicket, för att in-
gifva förbrytaren en liflig önskan attförvärfva alla de
dygder, hvilka göra en man fullkomlig.

Denna ljufva villa upptog helt och hållet hennes
tankar, då hon satt och betraktade solnedgången från
det fönster i hennes rum, som vette åt vester, och
med drömmande blickar ’beundrade den vackra effek-
ten af de aflägsna bergstopparna, som aftecknade sig
emot aftonskyn. — Då spratt hon plötsligen upp ur
sina drömmar vid ljudet af en dörr, som slogs häf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free