- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
166

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

löfte af dig," svarade: Rosa och lade bort buketten,
ty ursäkten tillfredsställde henne ej och hon ville ej
bli mutad till tystnad.

<Men, min dyra flicka, du är så rysligt fordrande
och sträng i dina idéer, och förargar dig så mycket
öfver småsaker, att det är omöjligt för en fattig syn-
dare att vara dig till nöjes, man må försöka hur
mycket som helst," började Charlie, ganska besvärad,
ehuru allt för stolt att visa den ånger han kände, ej
så mycket öfver sitt fel, som deröfver, att hon upp-
täckt det.

<Jag är inte ond, jag är blott bedröfvad och svi-
ken i mina förhoppningar, ty jag anser, att en man
bör uppfylla sina pligter på ett helt annat sätt och
stå vid sitt ord intill det sista, liksom jag sjelf för-
söker att göra det. Om detta är fordrande, är jag
mycket ledsen deråt och skall inte längre besvära
dig med mina gammalmodiga idéer."

’"Bevare oss väl, så mycket väsen för ingenting!
Jag medger, att jag glömde mig, jag vet, att jag
handlade som en dåre, och derföre ber jag ju om
förlåtelse; hvad kan jag väl mer göra?”

«Handla som en man och aldrig mera låta mig
blygas så förfärligt öfver dig som i går afton,’ sva-
rade Rosa, ur stånd att återhålla en rysning vid
blotta tanken derpå.

Denna ofrivilliga rörelse verkade mera på Char-
lie än alla ord, och det var nu häns tur, att "blygas
förfärligt", ty den föregående aftonens tilldragelser
voro omgifna af ett töcken för honom, och fruktan
förstorade dem betydligt. Han vände sig hastigt bort
och gick och ställde sig framför elden, i stor förlä-
genhet huru han denna gång skulle lyckas utverka
en försoning, ty Rosa var så olik sig. Vanligen var ett
ord af ursäkt tillräckligt, och hon var glad att få
förlåta och glömma; nu deremot, ehuru hon visade
sig mycket lugn, var det dock någonting nästan strängt
hos henne som förvånade och förskräckte honom; ty
han kunde ju ej veta, huru bevekande hennes del-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free