Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hvar kan jag väl finna en starkare än i min sträf-
van att bibehålla din kärlek ?’
"Den tillhör dig ej ännu," började Rosa, myc-
ket rörd, ehuru det hela tiden föreföll henne, som
om hon ’befunne sig på scenen och spelade en rol;
ty Charlie hade alltid tagit lifvet så likt en dram,
att det var honom svårt att vara fullkomligt enkel,
till och med när han menade som allra uppriktigast.
"Låt mig vinna den då. Lär mig hur jag skall
kunna det, och jag skall göra allt, som står i min
förmåga, ty du är min goda engel, Rosa, och om du
öfvergifver mig, så tror jag, att jag inte skulle fråga
efter hvad det blefve af mig,’ utropade Charlie, slå-
ende båda armarna omkring henne, liksom om hans
enda säkerhet berodde derpå, att han höll fast vid
denna älskade varelse,
Bakom rampen skulle detta ha gjort en storar-
tad effekt, men hur det var, så rörde det ej den
enda åskådare, som nu var närvarande, ehuru hon
hvarken hade tillfälle eller egde förmåga att upp-
täcka hvarföre. Huru glödande hans ord än voro,
föreföllo de dock ej fullt uppriktiga; ehuru behaglig
hans ställning var, skulle hon dock ha tyckt bättre
om, att han stått upprätt som en man, och ehuru
ömma hans åtbörder voro, drog hon sig dock instinkt-
messigt tillbaka och sade, med ett lugn, som förvå-
nade henne till och med mer än honom:
Jag ber dig, hör upp. Jag vill ingenting lofva,
ty jag måste värdera den man jag älskar.”
Detta var ett hårdt slag för Charlie; han sprang
häftigt upp, blek och tillintetgjord af en känsla dju-
pare än vrede, ty hennes tillbakaryggande sade ho-
nom tydligare än hennes ord, huru mycket han sjun-
kit i hennes aktning sedan föregående dagen. Ha-
stigt framstod för honom minnet af det lyckliga ögon-
blick, då hon gaf honom rosen, med detta milda ut-
tryck, hvilket han aldrig förr sett i hennes ögon,
den blyga rodnaden på hennes kinder och det ljufva
Alcott, Rosa. II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
