Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
förstod hon, att han ej hade glömt henne, och hon
var allt för god att vilja nedslå honom genom en
sådan helsning, som så tydligt säger: "Stanna inte,
gå vidare."
Mr Pemberton var en mycket ståtlig ung man,
och hade haft med sig från Canadas ödemarkér en
pelsbebrämad öfverrock, hvilken utgjorde föremålet
för alla hans manliga vänners afund, och. alla hans
qvinliga vänners beundran; och då han nu stod bred-
vid vagnsdörren, visste Rosa, att detta praktfulla plagg
och dess ståtlige egare voro ett föremål för alla för-
bigåendes intresse. Händelsevis drog strömmen af de
promenerande just åt detta håll, och under det att
Rosa satt och pratade med Mr Pemberton, såg hon
huru flera bekanta ansigten passerade förbi dem med
blickar, leenden och nickningar, uttryckande högsta
nyfikenhet och beundran.
Hon kunde ej låta bli att känna en viss tillfreds-
ställelse af att skänka honom några ögonblicks nöje,
då hon ej kunde gifva honom något mera; men det
var ej blott denna ädelmodiga önskan, som gjorde,
att hon ej låtsade märka att bodgossen redan lagt
alla hennes små paketer på baksätet i vagnen och
som förmådde henne att dröja ännu litet längre, för
att njuta af en at dessa små triumfer, för hvars åt-
njutande unga flickor ofta utsätta sig för mer än en
förkylning. Upptäckten af några snöflingor på den
breda rygg, som till hälften spärrade utsigten för
henne, samt den tilltagande lifligheten i Pembertons
sambal, påminde henne, att det var hög tid att begifva
sig hem: "Nej, jag skall inte uppehålla er längre,
det börjar "bli oväder," sade hon, och tog upp sin
muff, till gamle Jacobs stora belåtenhet, by dylika
samtal äro ej uppmuntrande för en hungrig kusk,
hvars näsa är alldeles förfrusen.
«Såå, jag trodde, att det var solsken," svarade
den tankspridde mannen, och vände sig med tydlig
motvilja emot den yttre verlden, ty det såg mycket
varmt och behagligt ut i den med rödt damast fo-
drade vagnen. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
