Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
ande, som jag ej kan öfvervinna, huru mycket jag än
försöker."
Han släppte hastigt hennes händer, då han ytt-
rade detta, med ett uttryck af förtviflan; och liksom
om han fruktade att säga för mycket, lemnade han
henne ett ögonblick, och satte i väg öfver den blanka
ytan med full fart, liksom om han verkligen ämnade
gå till verldens ända" för att undfly den fiende, han
bar inom sig.
Rosa stod qvar, förfärad öfver denna plötsliga
upptäckt af huru mycket svårare det onda var, än hon
hade kunnat tänka sig det. Hvad borde hon väl
göra? Skulle hon resa med sin kusin och derigenom
gifva honom en hemlig borgen, att hon äfven ville blifva
hans följeslagarinna på denna längre resa, för hvilken
han ännu var så illa utrustad? Både hennes hjerta
och hennes samvete protesterade så starkt deremot,
att hon genast förkastade denna tanke. Men med-
lidandet talade så ömt för honom, och denna benä-
genhet för sjelfuppoffring, som är så vanlig hos qvin-
nan, kom henne att känna liksom om denna mans
öde på sätt och vis låg i hennes händer, som om hon
skulle kunna bestämma öfver godt och ondt för honom.
Huru skulle hon göra för att handla rätt emot både
honom och sig sjelf?
Innan hon hunrit besvara denna fråga, var han
åter tillbaka, med ett utseende, som om han hade
lemnat alla bekymmer bakom sig; ty hans lynne
vexlade om med vindens hastighet. Hennes ställning,
då hon stod der ensam och tankfull, med nedböjdt
hufvud, var så olik den glada varelse, som kom emot
honom för en timma sedan, att han uppfylldes af sam-
vetsförebråelser vid hennes åsyn. Ham gick fram till
henne, drog en af hennes armar under sin och sade,
då hon sålunda ofrivilligt följde honom:
«Du får inte stå stilla. Kom med mig och be-
svara min fråga. Vill du vara med oss, Rosa?"
Icke nu: detta är alltför mycket begärdt, Charlie,
och jag vill ingenting lofva, derföre att jag ej kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>