- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
233

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

233

göra det af uppriktigt hjerta," svarade hon med så
mycken bestämdhet i ton och blick att han visste,
att det ej tjenade till någonting att vidare bedja henne.

"Skall jag då således resa ensam och lemna alla
dem jag älskar qvar här?"

"Nej, tag din mor med dig, och gör allt hvad du
kan: för att återförena dina föräldrar. Du kan aldrig
egna dig åt någonting bättre.’’

"Hon kan aldrig besluta sig för att resa utan dig."

"Jo, det tror jag nog, att hon gör, om du blott
håller fast vid ditt beslut. Och du gör ju det, Charlie?

"Ja, jag måste resa någonstädes, ty jag kan inte
stanna här; och då kan jag ju så gerna fara till
Indien, eftersom pappa önskar det," svarade Charlie
i en butter ton.

"Ja, det kommer att göra honom mera glädje
än du kan ana: Säg honom hela sanningen, så skall
du få se med hvilken ifver han skall bistå dig och
huru högt han skall värdera dig för hvad du har
gjort."

"Om du blott värderar mig, så frågar jag inte
mycket efter någon annans tanke," svarade Charlie,
med en älskares envishet hängande sig fast vid det
hopp, som var honom kärast.

"Ja, jag skall värdera dig, om du håller din före-
sats som en man och uppfyller de -pligter, du är skyl-
dig" så väl din far som dig sjelf.

"Och "när jag gjort det, får jag då komma till-
baka och erhålla min belöning, Rosa?" frågade Charlie,
bemäktigande sig den hand som hvilade på hans
arm, liksom om den redan tillhörde honom. i

"Jag önskar, att jag kunde gifva dig det svar
du åstundar. Men huru kan jag väl lofva, när jag
ej är säker på någonting? Jag vet, att jag inte äl-
skar dig så, som jag bör, för att kunna gifva ett
dylikt löfte, — och kanske kommer jag aldrig att
göra det. Hvarföre skall du således envisas i att
vilja binda mig på detta vis. Af barmhertighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free