- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
236

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236
en stor sten falla från mitt hjerta,” tänkte Rosa, då
"hon gick ner från sitt rum en stormig och ruskig
morgon mot slutet af Februari.
Hon öppnade dörren till biblioteket, för att helsa
på onkeln, men stannade på tröskeln och utropade -
förfärad: "Hvad är på färde, Archie?" samt stod der
liksom slagen af åskan; ty kusinens krithvita ansigte
bebådade någon stor olycka.
<Sch! blif inte så förskräckt. Kom in, så skall
jag tala om det för dig," hviskade han och satte
tillbaka den faska han hade tagit ner ur onkelns
apoteksskåp. —
v Rosa förstod hvad han menade och lydde hans

- vink; ty tant Plenty, som hade fått ett återfall af
sin rheumatism, behöfde så väl sofva litet fram på
morgonen.

<eHvad är det?” frågade hon och såg sig omkring
i rummet, liksom om hon väntade att få se samma
syn, som hon sett der på nyårsnatten. Men Archie
var alldeles ensam; han drog henne med sig fram
till "skåpet, och svarade med synbart bemödande att
visa sig lugn:

Charlie har gjort sig mycket illa! Onkel behöf-
ver mera morfin och de breda bindlarna, som ligga
i en af lådorna i detta skåp. Han sade mig hvar,
men jag kommer inte ihåg det. Du håller j ju ordning
här, sök reda på det åt mig. Fort!”

ooImnan han hunnit tala ut var Rosa framme vid
lådan och tog med darrande händer fram bandagerna,
samt började genomsöka högen.

Det fins blott smala qvar! Jag måste göra
några. Kan du vänta ett ögonblick?" och dervid tog
hon ett stycke gammalt lärft och klippte det i breda
remsor, sade derunder, med samma brådskande ton:
«Tala nu om det för mig!"

<Jag kan vänta, de der behötfvas inte nu genast.
Det var inte min mening, att någon skulle få reda.
- på det, — du allraminst," började Archie, förvånad
öfver Rosas styrka och sinnesnärvaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free