- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
246

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 AE

en plötslig förändring kom öfver honom, då han fat- ;
"tade ännu hårdare om hennes hand och med häftig-
het hviskade: <
«Skall jag verkligen dö, Rosa?”
Hennes enda svar var, att hon föll på knä och
slog armarna omkring honom, liksom om hon försökte
att hålla döden ifrån honom litet längre. Men nu
förstod han, att det dock verkligen var så, och han -
låg så stilla och tyst, att hon hastigt blickade upp
till honom, tfruktande, — hon visste ej sjelf hvad.
Men Charlie bar det som en man; ty han hade

det mod, som kan se en stor fara i amsigtet utan att
rygga tillbaka, ehuru han ej hade styrka att kämpa -
emot en skötesynd och besegra den. Hans ögon
stirrade i rymden, liksom om han försökte att blicka :
in i den nya verld, dit han snart skulle komma, och :
hans läppar voro hårdt sammantryckta på det intet
ljud af klagan måtte förderfva det bevis han ville
gifva, alt, ehuru han ej förstått att lefva, förstod han
dock att dö. Det föreföll Rosa liksom om hon för
ett kort ögonblick såg den man han kunde ha blifvit,
om uppfostran i tid hade lärt honom att beherrska
sig sjelf; och de första ord han ybtrade, med en lång —
suck, när hans öga åter mötte hennes, visade henne,
" att han väl insåg sina brister och erkände dem med
rörande uppriktighet. JE
Det är kanske bäst som sker, det är nog godt I

att jag får lemna er, innan jag bringar mera sorg.
öfver eder och skam öfver mig sjelf. Jag skulle så
gerna ha velat få stanna qvar litet längre och fått
försona det förflutna, som nu förefaller mig helt och
hållet förspildt; men om jag inte får det, Rosa, så
sörj ej deröfver, det är ingen förlust för någon, om
jag går bort, och kanske är det redan för sent för
mig att bättra mig.” Ye
«0, säg inte så, Charlie! ingen skall kunna fylla

din plats ibland oss; vi skola aldrig glömma huru
mycket vi älskat dig; och du får lof att tro huru
gerna vi förlåta så som vi vilja blifva förlåtne,"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free