Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess andemening. Rosa betraktade honom uppmärk-
samt och såg huru hans ansigte ljusnade för hvarje
gång han påträffade någon originel tanke, någon vac-
ker beskrifning eller något mycket poetiskt uttryck;
hon gaf akt på huru vackert och flytande han dekla-
merade, och läste mer än beundran i hans ögon, då
han då och då kasbade en blick på henne för att se,
om hon njöt deraf lika mycket som han.
Och hon kunde ej annat än njuta deraf, ty
poetens penna målade så lifligt, att den lilla romanen
stod lifslefvande framför henne; men hon tänkte ej
på John Keats, då hon lyssnade dertill; hon undrade,
om Hennes kusin var en med honom beslägtad ande,
hvars uppgift var att frambringa skapelser sådana
som denn och en gång lemna ett sådant eko efter
sig. Det föreföll henne alls icke omöjligt, utan det
tycktes henne tvärtom helt naturligt att, sedan den
fula larfven genomgått sin förvandling till puppa, han
skulle framträda som en grann fjäril och uppfylla dem
alla med öfverraskning och förtjusning. Hon var så
upptagen af denna idé, att hon alls icke tackade
honom, när historien var slut; hon endast lutade sig
emot honom och frågade med en ton, som kom honom
att spritta till och se helt häpen ut:
<Mac, skrifver du någonsin poesi?"
«Nej, aldrig.”
«Hvad kallar du då den sång, som Phebe sjöng
med fågelqvittret?”
Det var ju alls ingenting innan hon satte
musik dertill. Men hon lofvade att inte tala om det.”’
<Hon gjorde det inte heller; jag misstänkte blott,
att det var du, som skrifvit orden, och nu är jag
öfvertygad derom," sade Rosa skrattande och förtjust
öfver att ha. fångat honom. :
Helt förargad deröfver kastade Mac den stac-
kars Keats ifrån sig, stödde sig på armbågarna och
försökte att dölja sitt ansigte, ty han hade rodnat
liksom en blyg flicka, när man bryr henne för hen-
nes käraste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
