- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
277

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

så lustig ut, att jag började gapskratta, och då gick
krampen öfver. Var det inte snällt af mig att genast
lvda, då hon ropade: "Simma öfver"?

«Och hon skulle dyka efter en sådan odåga.
Jag kan väl tro, att du plågar henne dugtigt här,
och det är allt bäst, att jag ta’r dig med mig hem i
morgon," sade Mac, och vältade om gossen samt gaf
honom skrattande en bastonad, till stor förnöjelse för
lilla Dulce.

När Rosa återvände med iskyld mjölk, peppar-
kakor och bref, fann hon Emersons beundrare sittande
uppe i ett träd och kastande samt låtande kasta på
sig gröna äppelkart, hvarmed Jamie förgäfves sökte
träffa honom. Kriget upphörde, då tant Jessie kom,
och återstoden af eftermiddagen tillbragtes under lif-
ligt samspråkande om de hemmavarande.

Tidigt följande morgon begaf Mac sig af, och
Rosa följde honom ända till den gamla kyrkan.

«Tänker du gå hela vägen?" frågade hon, då
han vandrade vid hennes sida i den tidiga, dagg-
bestänkta morgonstunden.

«Endast en tjugo mil eller så, sedan tar jag
skjuts och skyndar tillbaka till mitt arbete,” svarade
han brytande en blomma, som han räckte henne.

«cKänner du dig aldrig ensam?"

«Aldrig; jag har ju mina bästa vänner med mig,
som du vet,” svarade han och slog med handen emot
fickan, ur hvilken Thoreau stack upp.

<Jag är rädd, att du lemnar din allra bästa vän
qvar,’" svarade Rosa, hänsyftande på den bok, som
han lånat henne dagen förut.

Jag delar honom gerna med dig. Och dessutom
har jag mycket af honom här," svarade Mac, pekande
på sitt hufvud.

«Jag hoppas, att jag måtte få lika mycken nytta
af att läsa honom som du tycks ha haft. Jag är
lycklig, men du är god och vis, och det vill jag
också bli.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free