Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Detta beslut yttrade sig ej i ord, utan blott i
= en hastig impuls, som hon lydde, — viss att den var
riktig, då det var henne så svårt att gifva vika der-
för. Blott ett ögonblicks tystnad hade följt på Macs
jo svar, och hon stod derunder med hopknäppta händer
och rodnaden kom och gick på hennes kinder. Det
var en enfaldig ställning, men Mac tyckte, att det
var en älsklig bild af jungfrulig tvekan, och började
hoppas, att han inte var så långt ifrån det efterläng-
tade målet. Han blef dock snart tagen ur sin vill-
farelse, och det var liksom om han fallit från skyarna,
då Rosa slutligen såg upp till honom, med ett ut-
seende af fast beslutsamhet, hvilket ej kunde undgå
dessa ögon, som på senare tiden blifvit mycket skarp-
synta: q
<Jag kom hit för att bedja onkel råda dig att
snart resa härifrån. Du är mycket tålig och öfver-
seende, och jag kan ej säga dig huru tacksam jag är
derför. Men jag tror inte, att det är bra för dig att
så helt och hållet lita på mig hvad din lycka angår;
och jag vet, att det inte är bra. för mig att ha så
mycken makt öfver en medmenniska. Res derföre,
Mac, och se om inte alltsammans blott är ett miss- 7
tag. Låt ej ett flyktigt tycke för mig förändra eller —
fördröja ditt arbete, ty detta tycke kan ju försvinna —
lika hastigt som det kommit, och då skulle vi båda
förebrå oss sjelfva och hvarandra. Gör som jag ber
dig, Mac! Jag värderar och håller af dig så myc-
ket, att jag ej kan känna mig lycklig med det med-
vetandet att jag emottager allt och gifver intet. Jag -
försöker nog, men jag är inte säker — jag får lof |
att tänka på saken — det är alldeles för snart att
kunna veta —" |)
E Rosa hade börjat mycket oförskräckt, men när —
hon kom till slutet af hvad hon ämnat säga, var hon —
helt förvirrad och stammande, och skyndade emot >
dörren; ty Macs ansigte, hvilket först sett helt be-
« dröfvadt ut, klarnade allt efter som hon talade, och vid -
de sista orden, som hon yttrat nästan ofrivilligt, skrat- —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
