- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
322

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1

"som vi böra," sade Rosa, stolt öfver detta exempel,

"Mac och tant Jane mycket ifrigt och brådskande, ty

"hon var alltför klen för att kunna vara till någon
nytta, och derföre försökte hon helt förståndigt att |

"skötte sin sak förträffligt.

322

som hon så gerna skulle ha följt. sf

«Om hon bara återför min gosse frisk och hel-
bregda till oss såsom hon hoppas, så skall jag aldrig —
säga ett ord mera, och hon skall gerna få gifta sig
med hvarenda brorsson jag eger, om hon vill, och
jag skall skänka henne min välsignelse!” utropade tant
Plenty, hvilken ej ansåg något pris för högt för en -
sådan handling.

«Rosa var nära att klappa i händerna i förtjus-.
ning öfver detta medgifvande, men hon hejdade sig,
då hon kom ihåg, att striden ännu ej var utkämpad, -
och att det var alldeles för tidigt att hissa segerflaggan. —

Innan hon hann säga något vidare anlände onkel

Macs bref hade kommit samtidigt med Phebes, och -
stor bedröfvelse hade bemäktigat sig hela familjen,
vid tanken på, att den afhållne onkel Alecs lif var —
i fara. Hans bror bestämde sig ögonblickligen för

att genast resa till honom, och tant Jane envisades |

i att få följa med honom, ehuru alla voro ense om,
att ingenting var atbl göra annat än att lugnt afbida
utgången och lemna Phebe på sin plats, så länge hon —
kunde härda ut, då det nu redan var för sent att -
bevara henne från smittan, och Mac påstod, att hon -

Stor var brådskan och villervallan, tills förstärk- 3
ningstruppen hade afrest. Tant Plenty var förtviflad, -
att hon ej kunde följa med dem, men hon kände, att

trösta sig med att bereda allt möjligt som kunde >
vara till någon nytta eller lindring för den sjuke: >
Rosa var mindre tålig, och hade att börja med de -
vildaste idéer att begifva sig af alldeles ensam och
på ett eller annat sätt skaffa sig tillträde till den —
plats, der alla hennes tankar voro koncentrerade.
Men innan hon hann utföra denna öfverdådiga plan,
började tant Myras hjertklappning ånyo med sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free