- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
324

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

Hon fick denna lexa just i rättan tid, och den
visade henne hvilket ädelt kall menniskokärleken är,
den" gjorde "henne glad åt det val hon gjort och be- .
redde henne för ett långt lif, helgadt åt det kärleksfulla
arbete och den ljufva tillfredsställelse, som den öd-
mjuka välgörenheten medför åt dem, hvilka ej begära
någon belöning och äro nöjda, "om blott Gud vet:
hvad de göra.

Flera oroliga veckor förflöto under omvexlande
känslor af-hopp och fruktan; ty dif och död stredo
om sitt rof, och mera än en gång tycktes döden
hafva vunnit priset. Men Phebe stod ståndaktig på
sin post, trotsande både död och fara med det mod
och den tillgifvenhet, som qvinnor så ofta visa. Hon
nedlade hela sin själ och alla sina krafter i detta
värf, och när det såg som mest hopplöst ut, då ut-
ropade hon med denna ifver och innerlighet, som
måste tränga rakt fram till himlen: "Gode Gud,
i bevisa mig blott denna enda välgerning, och jag
ER skall aldrig mera begära något för mig sjelf!”

D En sådan uppoffrande tillgifvenhet och innerlig
= fromhet tyckas ofta göra under, när all annan hjelp
E är fåfäng. Phebes bön blef hörd; hennes oegennyt-
CS tiga verk blef krönt med framgång, och en glad och

lycklig gryning följde på denna mörka tid. Doktor =
7 Alec sade sedermera alltid, att det var Phebe som, =
I genom sin kraftiga vilja, hade bibehållit honom vid
4 lif, och att han, under de långa timmar, då han tyck- =
ad tes ligga alldeles medvetslös, kände en stark varm
| hand fasthålla hans, liksom om den velat hindra den = /
mäktiga strömmen att draga honom med sig. Det —-
lyckligaste ögonblicket i hennes lif var det, då han |
Kr först kände igen henne, såg upp med en skugga at 7
II ett leende i de ihåliga ögonen och bemödade sig att
0 säga på sitt gamla muntra sätt:

Säg Rosa, att jag är räddad, tack vare dig,
mitt barn."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free