- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
328

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

"0 Phebe, säg aldrig mera, att du står i skuld
hos mig, ty jag kan aldrig återgälda dig detta,"
svarade Rosa, då de ett ögonblick stodo kind emot
kind och hjerta emot hjerta, båda alltför lyckliga att
kunna yttra många ord.

Tant Plenty hade också hört bullret af vagns-
hjulen, och då alla rusade upp en masse, sade hon
med så mycket eftertryck som hennes starka sin-
nesrörelse tillät, och under det hon satte på sig
glasögonen upp och ned samt ryckte till sig en damm-
trasa i stället för sin näsduk:

"Hören mig! stannen qvar här allesammans och
låten mig taga emot Alec. Kommen ihåg huru svag
han är, och varen lika lugna och sansade som jag.”

"Ja visst, tant lilla," ljöd det enhälliga svaret;
men det var lika omöjligt att lyda som att ta ner
sjustjernan, och en oemotståndlig känsla drog hela
sällskapet ut i salen att åse, huruledes tant Plenty
föregick med exempel till sina egna nyss utdelade
föreskrifter, genom att af alla krafter hvifta med
dammtrasan och derefter störta sig i onkel Alecs armar,
skrattande och gråtande i ett hysteriskt anfall, hvari
ej en gång sjelfva tant Myra skulle kunnat ötver-
träffa henne.

Det allmänna utbrott af glädjetårar som derefter
följde, var dock snart öfver, och ingen tycktes ha

lidit något deraf; ty så snart onkel Alec fick armarna —

fria, glömde han alldeles bort sig sjelf: och började
efter gammal vana att göra andra lyckliga, i det
han sakta drog fram Phebe och sade med allvar,
ehuru hans magra -ansigte strålade af en faderlig
tillfredsställelse:

Tant Plenty, om ej denna goda dotter varit,
så hade jag aldrig kommit tillbaka och fått emottaga
edra kära välkomsthelsningar. Älska henne för min
skull."

Den gamla vände sig genast till Phebe och
böjde sitt gråa hufvud, som om hon helsade en jem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free