- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
332

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bra "a ers

> ——A– AX
a ET =

RRE

mg =


FIFA AE

332

stol, Hvilande efter ntståndna mödor, blek och affallen,
men skönare än någonsin i Archies ögon. Det syn-
tes tydligt att han tillbad sin gudomlighet, ty, sedan
han ställt en pall vid hennes fötter och fallit på knä
på den, hade han glömt att stiga upp, och låg nu
qvar der, med armbågen hvilande på hennes stol och
njutande i fulla drag af hennes åskådande.

Stör jag er, om jag går igenom rummet?" frå-
gade Rosa, ledsen öfver att hon förderfvade den
vackra taflan.

Nej, inte om du stannar ett ögonblick på vägen
och gratulerar mig, min kära kusin, ty nu har hon
då ändtligen sagt ’ja’!’ utropade Archie, springande
upp och förande Rosa i Phebes famn, hvilken denna
öppnat emot henne, så snart hon inträdde.

«Jag visste nog, att hon skulle belöna ditt tåla-
mod och låta stoltheten fara, sedan ni båda blifvit
tillräckligt pröfvade,’ sade Rosa och lade vännens
trötta hufvud emot sitt bröst, med en så öm beundran
i blicken, att Phebe måste borttorka ett par klara
tårar ur sina ögon, innan hon kunde svara, i en ton
af tacksam ödmjukhet, som visade, huru djupt rörd
hon var:

«Hvad skall jag väl göra, när alla äro så utom-
ordentligt goda emot mig? All min stolthet måste
ju smälta bort vid alla de loford, tacksägelser och
kärleksfulla lyckönskningar som jag i dag emottagit;
ty hvar och en har ju på det allra hjertligaste emot-
tagit mig och alla ha visat mig långt mera tacksam-
het, än jag förtjenar, samt bedt mig bli en medlem

af er familj. Och det behöfdes minsann ej mycket &
öfvertalande för "att förmå mig dertill; och när till —

slut Archies far och mor kommo och kallade mig
dotter’, då vet jag inte hvad jag ej skulle ha kunnat
göra, för att visa min tacksamhet och kärlek till dem."

<<Och till honom,” tillade Rosa; men Archie var
fullkomligt belåten och kysste: Phebes hand, hvilken
ham höll i sin, med en vördnadsfull ömhet, som om

den tillhört en tillbedd prinsessa, under det han sade, |

med all den stolthet, som Phebe tycktes ha förlorat:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free