Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"333
Tänk bara hvad hon allt afstår ifrån för min
skull: ryktbarhet, rikedom och den högre samhälls-
ställning som mången mera framstående man än jag
erbjudit henne. Du vet ej hvilka lysande utsigter
hon har att bli en af dessa utmärkta sångerskor, som
äro älskade och uppburna öfverallt; och allt detta
afstår hon ifrån blott för att lyckliggöra mig; nöjd
med att sjunga för mig allena, utan annan belöning
än min kärlek."
"Jag är så lycklig att få göra en liten uppoffring
för så mycken lycka, och jag skall aldrig ångra det
eller anse min talang förlorad, om den kan bidraga
att göra hemmet angenämt för min man. Du vet
ju, att fåglarna sjunga alltid vackrast i sitt eget bo,
svarade Phebe och lutade sig emot honom med en
blick och åtbörd, som tydligt visade med hvilken
glädje hon offrade alla sina ärelystna förhoppningar
på den lyckliga kärlekens altare.
Båda tycktes glömma, att de ej voro ensamma,
och det dröjde också blott ett ögonblick, innan de
voro det; ty en hastig ingifvelse dref Rosa till dörren,
som förde! till hennes eget rum liksom om den sun-
nanvind, hvilken tycktes ha uppstått, förde äfven
denna lilla julle till den Lycksalighetens ö, der de
andra nu lyckligt landat. :
Rosas helgedom strålade af solsken och doftade
af vårens friskhet och vällukt: ty här hade hon låtit
fantasien fritt drifva sitt spel, och hvarje blomma,
hvarje krans, hvarje blad hade sin egen betydelse.
Mac tycktes ha lärt detta ljufva bildspråk; han måtte
ha anat hvarföre Charlies porträtt var infattadt i en
- krans af hvita rosor, hvarföre hans eget omgafs af
penséer, hvarföre Psyche var till hälften dold af små
blyga förgät-mig-ej, och hvarföre en purpurröd pas-
sionsblomma låg vid OCupidos fötter. Denna sista
fantasi tycktes särdeles behaga honom; ty han stod
och betraktade den leende och gnolade för sig sjelf,
omqvädet af den ballad, Rosa så ofta hade sjungit
för honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
