- Project Runeberg -  Sturz /
142

(1900) [MARC] [MARC] Author: Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själf inom en; nu skall man lefva på
resterna af hvad som varit. Krafterna
börja svika, och den stora tröttheten
kommer, dödens förelöpare. Ser man sig
tillbaka för att finna ett svar på frågan,
hvarför man lefvat, finner man ingenting
att fästa blicken vid. Onyttigt och
glädje-fattigt har ens lif glidit förbi, där finns
ingenting att vara stolt öfver, men så
mycket mer som man ångrar — — och
man gripes af en isande beklämning, och
allt hvad det ännu finns af lifskraft inom
en samlar sig i en brännande trånad att
ha upplefvat någonting mäktigt och stort
innan man dör.

EWALD.

Ringa är den olyckan, att åldras, mot
den att brytas och vissna i sin ungdoms
fullhet. Jag har betalt med hälsa och lif
nöjen som aldrig skänkt mig ett
ögonblicks glädje.

STURZ

fortsätter i sin tankegång.

Det är hösten med sin heta trånad, lifvels
sista, mäktiga uppflammande inför den sig
närmande förgängelsen. Och det händer
någon gång, att hösten möter våren–

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alsturz/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free