- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
3

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Djupt i skogen.



Om sommaren växer det sköna smultron omkring
den der stora stenen och spirean och komjölket står
deromkring med sina hvita och sina purpurröda
blomvippor; der nedanför i sänkningen är då ett kärr,
som mot hösten skiftar i purpur och guld af hjortron,
hvilka i tusental växa på den sanka marken. Nu
är allt betäckt med snö; den stora stenen, omkring
hvilken smultronbladen slingrade sin krans, ser ut
som ett Montblanc i miniatur med sina skarpkantiga
snöspetsar och sina gletscher; det är vinden, som
skurit snön så, ty eljest är stenen rund och slät, de
skarpa topparne äro endast tillsatser; de gå bort, när
våren kommer.

Det är en liten bar kulle i skogan; på kullen står
en låg, gammal och förfallen stuga med ett litet
fönster på gaflen och med sitt träspjäll utanpå taket; der
strax bredvid står ett öppet skjul, uppfördt af gärdsle,
i hvilket det ligger ett förråd af halfbrända vedkubbar,
lemningar efter bottenmilan; det är vedboden, och der
längre bort åter en liten byggnad, der bor kolarens
enda ko, med klafven om halsen i sitt bås och bölar
af glädje, då någon kommer; det är likväl blott
tvän-ne, som helsa pä henne i hennes ensamhet, den gamla
goda gumman, som breder ut fodret och som hvarje
afton lägger en ljungbädd i båset, och den lilla
flickan, som tränger sig ända dit in och klappar ”kossan”
-på halsen och knyter granna trådsändar i den lilla
klockan, som hela vintern hänger tyst i halsringen,
men som om somrarne klinga gält i skogen och säger,
hvar husets enda kreatur befinner sig.

Den der kon, må ni veta, är husets dyraste skatt,
fastän man på de många årsringarne på hornen kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free