- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
7

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nej, mormor, det bara piper i skogen och slår
på rutan och så knarrar det i träna, när de slå
gre-narne i hvarandra; det blåser allt bra, vet mormor’’,
tilläde hon, sedan hon andats ett hål på den frusna
rutan och tittat ut; ”snön far omkring, som då man
ruskar en mjölsäck; det är allt inte godt för far att
sträfva hem från milan.”

”Ja, det är just det jag tänker på”, sade
gumman, ”visste jag inte precis, att Anders Persson i
Trallen i dag tog emot milan, skulle jag inte säga
ett ord; men nu behöfver nog far din hvila ut litet
iian också, ty att åtaga sig alla milor, som finnas, står
han inte ut med.”

”Så tänker jag med”, yttrade den lilla flickan och
såg småförståndig ut. ”Tyst, nu hör jag något, hör
mormor”, ropade hon och sprang åter upp; ”men
det är två, hör, mormor; det är far, gudskelof, far
kommer, far kommer!”

Snart hörde man steg i snön utanför; den gamla
klinkan på förstugudörren gnisslade, dörren for upp
och vinden for tjutande in i den trånga förstugan.

”Hvar är dörren?” hörde man en främmande röst
fråga.

”Till höger, ta i knappen och dra till, så går hon
upp, men hon är låg. det vill jag säga.”

”Det var far, det var far!” ropade flickan och
sprang mot dörren, men ryggade tillbaka, då en lång
i kappa insvept man, full med snö och gömd i en
luden mössa, bugande steg in öfver den höga
tröskeln.

”God afton härinne!” yttrade han och skakade
snön af sig; ”det är ruskigt väder i qväll.”

”Guds fred!” sade gumman och lade bort sina
kardor.

Den lilla flickan, i början rädd för den
främmande, fattade dock snart mod och smög sig till dörren
och bultade på.

”Är inte far der? Är inte far ute i förstugan?”
”Jo, är han så och kommer, bara han får skåta
af sig ett lass snö.”

”Jo, mormor”, yttrade flickan triumferande och lade
sina små armar i kors öfver bröstet och nickade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free