Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lilla hufvudet, ”jo, si jag hade rätt, det var far,
han bara skåtar af sig snön, och sedan kommer
han in.”
Den stolta ungens smådom uppfyldes snart, ty
inom några ögonblick stod far i stugan.
”Se så, herre, tag nu af er munduren”, yttrade
han till den främmande, ”och sitt här, inte är det
rart, men det är ändå bättre än i skogen. — Goqväll,
mormor och du, jaså, är du der Stina? Se så, kom
hit, Stina — hå, du är inte så lätt du, riktigt en
duktig klump; har väl varit snäll i veckan?”
”Åja, det kan mormor nog veta det”, sade flickan
med ett gladt leende.
”Se så, barn, låt bli mig nu. Hvad skall du i
håret; jag är ju våt som en klut. Du väter ner dig
bara, Stina; se så, flytta fram en trefot ät herrn här,
vi skola sitta vid brasan; det behöfs det.”
Ända hittills hade främlingen stått insvept i sin
vida reskappa, hvilken han blott med möda tog af
sig, emedan han syntes nära förfrusen. Då han
omsider befriat sig från det tunga plagget och
ytter-stöflorna, stod der en smärt yngling framför dem.
Ännu satt der snö i lockarne, men man kunde se,
att håret var brunt och föll i ringlar öfver en hög
och hvit, panna. Han vände sig genast till barnet.
”Och du heter Stina, du lilla?” sade han och smekte
flickan, som ämnade att draga sig undan för den
oväntade beröringen af den främmandes stelfrusna hand,
men genast, sedan hon sett in i hans goda, redliga
ögon, närmade sig honom och med frimodighet
svarade :
”Ja, jag heter Stina, så har jag fått mitt namn
och det står uppskrifvet i kyrkan, säger mormor.”
”Och hos Gud också? Är det inte så?” frågade
den främmande och drog barnet närmare sig.
”Jo, han håller reda på alla snälla barn; men
sir han, äro de inte lydiga, så blir Gud ond.”
”Tror du det? Är ej Gud kärleken?” frågade
främlingen och strök flickans lockar ur pannan.
”Jo,^ sir herrn, och derför blir han ond också,
när små barn inte vilja lyda mor och far eller sin
mormor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
