Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Har din mor lärt dig allt det der?”
”Mor nej, hon dog i tuårssen, hon var så fasligt
sjuk.”
Främlingen kastade en blick på kolaren, som satt
med handen under kinden. ”Jag hör”, yttrade den
förre, ”att du är enkling.”
”Åja, så är det allt; för si vår Herre tyckte om
henne liksom jag, ha ha ha, och han rådde, det
förstås”, sade kolaren och sökte att slå bort den
smärtsamma frågan med ett flatskratt. ”För öfrigt skall
herrn veta, att den der ungen är lik mor sin som ett
bär, och om något skulle vara, så är det af mig hon
ärft det ljusa håret, för si, Maja hade brunt hår hon,
precis så der mörkbrunt ville jag säga.”
Den unga främlingen betraktade flickan länge.
Det tycktes, som om han velat inprägla den lilla
eng-labilden i sitt minne och hans ögon strålade af fröjd,
då han märkte, hur hon log och huru de små
gro-parne på kinderna ömsom bildades och försvunno.
Det dröjde länge, innan någon yttrade ett ord; men
.ändtligen afbröts tystnaden af gamla mormor, som
började:
”Inte får herrn någon bädd just, om inte han vill
ligga på bänken der; men der är inte mjukt, ty det
är bara brädan.”
”Åh mor”, afbröt kolaren, ”jag sade herrn här
alltihop förut, och han nöjer sig som det är. I
morgon bitticla skall han upp till bruket, och der får han
ligga på bolstrar, som pösa så stora som skyarne,
när det skall bli åska.”
”Åja, deri har ni rätt, jag sitter här vid spiseln
jag”, sade främlingen, ”gå ni till hvila, godt folk.”
”Ja, gör så”, tilläde kolaren. ”1 mor, som är
gammal, och Stina, som är liten, behöfven bäst sofva
af oss alla; vi bägge sitta här vid spiseln och glamma
så länge, tills det blir tråkigt, och då somna vi
också; eller hur, herre?”
”Pliktigt, kära du; vi sofva nog utan att ligga på
bolster.”
”Gack och lägg dig, Stina”, återtog kolaren och
klappade sin flicka på hufvudet, ”du är ju så långögd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
