- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
11

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall hon hitta och tro att någon velat belöna hennes
flit och hennes^ kärlek.”

”Kärlek? Åh, inte är flickan kär i mig heller, fast
hon håller af mig”, sade kolaren. — ”Åja, tack herre,
det skall bli roligt att höra hvad hon säger, då hon
hittar den der; men inte misstänker hon herrn för det,
utan det blir tomtenisse eller tomten eller elfkungen;
ty hon är bara barnet och tror på sådant så fast, att
hvarken jag eller mormor får det ur hufvudet på
henne.”

”Det är klart, hon är uppfostrad här midt i
skogen. Hon är känslig för mycket, hvilket vi icke känna;
hon är ett naturens barn”, sade främlingen.

”Åja, hm, min unge är det väl i alla fall; men
si, det kommer sig från barnena i kyrkbyn, för si hon
tror, att de, som lefva der framme, veta mer än hon
och så prata de i henne; för inte tror jag något sådant

— det är gammalmodigt nu; det bara förefaller så
ibland för dem, som inte lärt något; — hm.
Emellertid”, återtog han, då främlingen tycktes försjunken i
tankar, ”emellertid har hon roligt; ty der ute på
ängen söker hon om somrarne efter elfdansar, och så
stå blommorna deruti och nicka åt henne som små
•flickor, och hon pratar med dem och leker med dem
och knyter ihop dem med grässtrån, och då, när de
vissna tillsammans, tycker hon att hon gjort så väl;
ty de fingo dö ihop och gå in till elfvorna; hm, ty alla
blommor, som dö, få komma in till elfkungens hof som
små tärnor och dansa öfver vintren och alla
sommarfåglar, som frusit ihjäl, flyga omkring i salen och fläkta
svalka på de dansande, som fröjda sig åt, när
gräshoppan spelar fiol och torbaggen slår hvirfvel på
trumman. — Allt det der talar Stolten om, när han
kommer hit om qvällarne och han och byflickorna tycker
Stina vara lika trovärdiga som riktiga prester.”

Den hvilande flickungen hade under denna
be-skrifning sofvit, men oroligt. Hon kastade det lilla
hufvudet fram och åter; det var som något plågat
henne. Plötsligen slog hon upp ögonen, som
drömmande blickade framför sig utan att tyckas ens märka
den klara brasan, och nu började hon lågt, men tydligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free