- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
13

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja vaserra, det slår inte slint; det är Stina upp
i dagen — om herrn inte blir ond, så.”

”Hvarför skulle jag det?” smålog den ritande
herrn.

”Jo se, om inte herrn blir ond, så kunde herrn
allt ge mig det der lilla belätet; det kan alltid vara
roligt att ha i psalmboken till märke, då man går i
kyrkan, så vet jag, att jag tänker på flickan, då jag
sitter der.”

”Åh, hvarför inte; men med ett vilkor; tror du
att jag^ kan få rita af henne, när hon är vaken?”

”Åh, det kan väl gå för sig”, yttrade kolaren,
småskrattande, liksom han misstrott främlingens allvar;
”men hvad herrn skall med min barnunge i boken
för, kan jag inte begripa.”

”Jo, jag tycker hon är så vacker och ser så god
och qyick ut.”

”Åja, som folket är mest”, sade fadren
småleende af smickrad fåfänga, ”fastän jag kan inte tacka
Gud nog, för det att hon är välskapad och artar sig
väl. Ja, herrn kan rita af henne; men hon får inte
bli till något spektakel.”

”Nej bevars, kära du.”

”Åh ja, då kan herrn ju sitta och måla, medan
hon sitter i mitt knä, när hon vaknar; ty herrn skall
se, så snart hon får smågluggarne upp och får se mig,
så far hon upp som en pil och sätter sig i mitt knä,
och då är hon allra sötast, må herrn tro.”

Klockan var blott fem på morgonen, då gumman,
som sofvit påklädd, reste sig upp, svepte in sig i en
slags schal af groft ylle och skyndade ut. Utan att
hafva kunnat förklara förhållandet, hade främlingen
hört orediga ljud derute; men han kunde ej gissa, att
det var ”kossan”, som ropade på sin matmor.

”Stackars mormor, hon sliter mycket illa
gumman”, yttrade kolaren, ”att när man är sjuttio år,
bessa upp och ut i snön, är inte så lätt heller; men
nu få vi oss en drick mjölk, det är ko, må herrn tro,
fast hon är gammal; men så är hon af samma slag,
som patron hade deruppe på bruket, och jag köpte
henne som qviga för femti riksdaler; men det har hon
betalt in mänga gånger. Ja. Herre Gud, när hustru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free