- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
14

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min låg på sitt yttersta och jag intet hade att
veder-qvicka henne med, då gick jag upp till det gamla
herrskapet på bruket och bad om litet soppa; men man
befalde mig gå min väg, så gick jag till prestens, till
häradsdomarens, till alla jag visste; men ingen ville
hjelpa, men slutligen gick jag in till ”kossan”, och hon
gaf mig en mjölktår, fastän hon var utsinad — och
det drack den stackarn jag hade här inne. Åja”,
tilläde han och strök sig på kinden med den svarta
handen, ”det der kan inte roa herrn att höra, han,,
som inte vet hvad det vill säga att vara fattig.”

”Säg inte så”, sade främlingen; ”jag har varit fattiga
och är det ännu. Mina finare kläder, ser du, äro för
mig lika nödvändiga för mitt uppehälle som dina grofva
äro för dig. Tala gerna du, jag vet nog hvad
fattigdom vill säga.”

”Jaså, det var en annan sak”, återtog kolaren och
tilläde, liksom mera förtroligt, sedan fattigdomen stält
dem något mera i bredd med hvarandra; ”men med
förlof, fastän jag tog reda på herrn i går afton och
förde herrn hit, så vet jag hvarken namnet eller
titulaturen.”

”Jo, jag heter Berndtson och är målare.”

”Jaså, skall det sättas nya tapeter på bruket?*
frågade kolaren, ”annars så är det nog grant förut;
men se patronessan vill väl ha nytt, kan jag tro; för
si hon är van vid rart, hon.”

”Jag är inte tapetmålare, kära du”, yttrade
främlingen litet misslynt, men ändå nära att skratta åt
misstaget, ”jag målar taflor, porträtt och sådant.”

”Jaså, det var en annan sak; men med förlof, det
är allt en onyttig konst det der, att sitta och måla
taflor, för si, de kunna väl vara roliga att ha, men de
duga inte till annat än att hänga upp på väggarne.”
Det är icke så lite förargligt att höra sitt yrke
förklenas; men det är verkligen smärtsamt att märka, att
något, hvilket utgör hela själens trängtan, som är det
ämne, omkring hvilket våra tankar och känslor röra
sig, behandlas med liknöjdhet och förakt. Man vill
då så gerna rycka med sig hela verlden och, mot dess
vilja, föra den in i den strömfåra våra egna idéer
skurit sig genom vårt hjerta; och det är just i sådana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free