Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vara och sade: ”Nu kan han rita halsduken på
papperet, så blir det en grann tafla.”
”Men du ser så bra ut Stina med din lilla bara
hals”, sade målaren, som ogerna ville skämma bort
sin skizz med den tjocka halsduken, som i ingen mån
klädde hans lilla ideal; denna ursäkt hjelpte dock ringa7
ty flickan släppte honom, oaktadt både far och
mormor lade sig emellan, icke förr än halsduken var
riktigt ditritaa; målaren märkte att detta var enda sättet
att få henne nöjd.
När denna vigtiga sak var afgjord, tog hon
porträttet och fann det likt och vackert.
Yrvädret hade slutat, en glad vintersol tittade in
genom fönstret, då kolaren påminde sin gäst att de
hade nära en mil till Malma bruk och att det vore tid
att gifva sig af till närmaste bondgård, dit
skjutsbonden så godt han kunnat tagit sig fram, under det att
målaren och hans vän gått ginvägen genom skogen
för att hitta lugn och tak öfver hufvudet. ”Farväl,
mor”, sade målaren, ”farväl, Stina lilla; fortfar att vara
snäll och glad och lydig.”
Några minuter derefter voro de borta, och lilla
Stina gick beskäftigt till bordet, drog ut lådan och
letade på sitt gömställe efter den märkvärdiga näsduken.
”Mormor! mormor! se hit, hvad är det?”
frågade hon, ”en slant, men han är hvit som ett fiskfjell.”
”Det är en silfverpenning, hur har den kommit dit?”
”Jo se mormor, det förstår jag nog, det har
tomten gjort, den lille beskedlige gubben, jag visste väl
det; ty tomten håller af små barn.”
”Å nej, Stina, sådant skall du ej tro”, sade gumman.
”Ja så, elfkungen då; för si mormor, Stolten har
sjelf sett, huru de komma fram och bada sig i hans
rakask, och Stolten ljuger inte han, mormor. Inte
ljuger Stolten, mormor? Han är så gammal, så att han
vet nog hur det är, han. Gör han inte det, mormor?”
”Ä nej, det har den främmande herrn gjort.”
”Han, å nej, mormor; hvarför skulle han det? —
å nej.” Hon lutade ner sitt vackra hufvud och
funderade en stund. ”Bara nu”, började hon, ”inte far
varit och rakat i lådan och sett alltihop, då blir det
inte roligt till jul. — Ja, så är det”, tilläde hon efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
