- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
20

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fågeln och som finge helga sin tid åt konsten; men
hvad får jag? Inte. Nå nå, det kommer en målare
hit; han skall lära mig, huru jag skall blanda färgerna

— och då jag har lärt det; å jo! man berömmer mig
i sällskapen, man pratar mig full af smicker, då jag
sjelf finner allt så tomt.

Den unga flickan såg upp. Hennes ansigte var
blekt, men med sköna konturer. Pannan, den runda
hakan, allt hade ett utseende af alabaster, mjellhvitt,
halftgenomskinligt, knappt en antydning af purpur fans
på kinderna, och sjelfva de runda läpparne hade den
lDlekröda färgen af en nyutsprucken provinsros. Men
det oaktadt var detta ansigte skönt som en madonnas;
det liknade till och med en af Piafaels madonnor, ty i
det oskyldiga ögat låg någonting som man ville kalla
för svärmeri, om det ej varit så rent, att man blott i
brist på något bättre nyttjade detta ord. Mamma är
god; men — hon förstår mig icke och jag inte henne.
Hon tycker att jag är olydig, ett olydigt barn — å ja,
kan väl vara — men det var bättre — när min
mamma lefde. Stackars pappa. Flickan nickade med
hufvudet.

I detsamma inträdde patronessan, och den unga
flickan skyndade genast upp och kysste sin mor på
handen.

”Redan i arbete, goda Emelia, och så flitig, (seende
på teckningen) alltid små serafhufvuden. Du tyckes
ha anlag för religiös öfverspänning. (Sätter sig). Gif
mig pallen, Emilia; det passar inte mitt lilla barn att
ha öfverspända åsigter i sådane fall; man blir
derigenom rent af oanvändbar för societeten och med tiden
så skall väl också du debutera.”

”Men, mamma!”

”Afbryt mig inte, lilla Emilia; du är blott ett
oskyldigt barn och rår ej för att du efter din salig mor ärft
ett anlag att bli läserska. Sjelfva din salig far hade
en anstrykning af grubbel, .fastän jag förmådde honom
att öfverge den osaliga läsningen, som skadade hans
ögon. Se så, Emilia, sätt dig snällt vid kaffebordet.”

Patronessan ringde med klockan, och betjenten
kom in.

”Är kammarjunkaren vaken?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free