Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, hennes nåd.”
”Kommer han ej snart?”
”Jo, han hade nära slutat sin klädsel för en half
timme sedan.”
”Jaså, gå upp och säg att kaffet är serveradt.”
En stunds tystnad uppstod, sedan betjenten
af-lägsnat sig, och vi kunna begagna denna mellantid för
att göra oss bekanta med patronessan Stjernros. Hon
var en drottningfigur, ännu ung, icke öfver tjugufem
år, ansigtet var stolt och hade en friskhet, en
blod-fullhet, som skarpt kontrasterade med Emilias
marmorfärg; ögat var på en gång klokt i blicken och i
stånd att antaga alla dessa nyanser, som endast
tillhöra ett qvinnoöga, men hvilket hvarken barnet eller
englarne förmå tillegna sig. Patronessans händer voro
fina och långa, hvita som snö och nästan hvarje
finger prydd med ringar, hvilkas mångfärgade stenar
gnistrade som is-juvelerna på rimfrost. Patronessan
lutade sig vårdslöst mot soffkarmen och ögnade i en
fransk mode-journal, hvilken, bunden i maroquin med
guldsnitt, hade sin plats på ett litet bord.
Efter några minuter öppnades dörrarne, och
kam-marjunkaren Gyllenörn trädde in. Det var en liten
gammal man, klädd på det utsöktaste sätt, en verklig
gammal sprätt med sitt friserade och pudrade hufvud,
sin höga hvita halsduk, i hvilken hakan hvilade, och
sin ofantliga kråsnål, en stor briljanterad lyra med
lager omkring midt på det fint veckade kråset.
”Jag vet verkligen icke, om jag vågar visa mig inför
min drottnings sköna ögon”, yttrade han och bugade
sig. ”Jag har brutit mot all konvenans och har låtit
en dam vänta på mig. Oh!” tilläde han och kysste
patronessans hand, ”oh! det är en skön tanke att ni
väntat på mig.”
Patronessan smålog. ”Ah, min bäste
kammarjun-kare, jag har ju icke väntat förgäfves; dessutom vet
jag att ni har mycket att göra.”
”Ja, verkligen, min nådiga, jag har infästat det
ett-tusende-trettio-tjerde i dag, ett skönt exemplar,
fastän det är i svart; utdödt både på svärssidan och
qvinnolinien, verkligen rart. Jag smickrar mig med
att mitt exemplar är blott det andra i Sverige, ett står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
