Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen under en handling, som förvaras i
kammarkollegium. — Ser ni, min nådiga, man måste icke spara
mödan, om man vill, allvarligt vill en sak. Gud ske
lof jag kan hvad jag vill; med ett ord i
kammarkollegium och i min samling.”
”Och ändamålet med denna samling är ju?"
inföll patronessan.
”Ändamålet, ja, min nådiga, ändamålet är att
fullborda verket, om nämligen Gud förlänar mig krafter
och helsa dertill; men sannerligen, min nådiga, de
hafva ofta hållit på att svika. Jag har ofta tröstlös
legat hela nätter och funderat, då någon familj felats
mig; men liksom genom en högre tillskyndelse har
alltid ett ljus uppgått för mig — der, der får du det
felande vapnet för att fullborda din samling. Sedan,
min nådiga, vill jag framför hela verket skrifva en
dedikation och skänka det åt prinsen; det blir en hel
svensk historia i min sigillsamling, stamfader,
stammoder, deras bedrifter, de värdigaste descendenterna och
deras bedrifter, vapnens heraldiska betydelse,
Blaco-nen; med ett ord, allt hvad till en sann och lefvande
heraldik hörer.”
”Det är af verkligt intresse”, yttrade patronessan
med ett fint smålöje.
"Ah, ni är förtjusande, min nådiga”, yttrade
gubben och kysste åter den ringbeprydda handen. ”Det
är märkligt, huru nobla begrepp ni har; ni hade
förtjent att vara född prinsessa. Förlåt, min lilla goda
fröken Emilia, jag har i min heraldiska ifver alldeles
glömt att helsa på er. Ni tecknar, inte så? — Oh
charmant, charmant!”
"Att vara de första försöken äro de verkligen icke
utan ett visst, artistiskt värde”, yttrade patronessan;
”det är bra, mitt barn; tacka kammarjunkaren, som
har den godheten att observera dina små försök.”
Emilia böjde stum på hufvudet, men smålog
icke ens.
”Oh, det är charmant, en liten amorin på en sky,
en liten kärleksgud, som blott gömt pilen för att desto
försåtligare kunna stinga; akta er, min fröken, för edra
egna skapelser.”
"Det måtte väl icke ha någon fara”, afbröt patro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
